Det var många som, liksom jag, på väg hem till Umeå från Åsele marknad passade på att stå på torget i Lycksele idag. Vi drog till oss en del nyfikna och sommarlediga Lyckselebor för så mycket aktivitet brukar det inte vara i Lycksele en vanlig tisdag.


Djurens Rätt på torget i Lycksele, en av Lapplands fyra gamla samiska huvudstäder.

Britta, nytillträdd kontaktperson för Djurens Rätt i Lycksele, har under sommaren samtalat med de tre ICA- och Konsumhandlare som finns i Lycksele och gett dem Djurens Rätts lista över vegoprodukter och företag eftersom det i dagsläget är svårt att få tag på veganska produkter i butikerna.

För att visa på intesset hos Lyckseleborna har Britta tagit fram en lista där de aktiva i Lycksele samlar namn som underlag för butikerna. Under sommarturnéstoppet i Lycksele blev det premiär för namninsamlingen! Under bara ett par timmar på eftermiddagen lyckades Britta fylla två listor med namnunderskrifter samt dela ut ett par rejäla buntar vegetariska sommarrecept. Det finns helt klart intresse bland folk att skippa djuren och prova vegetariskt!



Britta, kontaktperson för Djurens Rätt i Lycksele.

Medan Britta fångade upp folk på gågatan och samtalade om vegetarisk mat delade jag ut tidningar och ballonger på torget. Tidningen var mycket uppskattad bland dem som fick den i sin hand och tog hem den till kvällsläsning.

Mitt i allt de fina mötena på torget i Lycksele fanns det också en kommentar som jag skulle vilja dela med mig av, inte för att den på något sätt är signifikant för sommarturnéns möten men därför att den fick mig att verkligen minnas varför jag tillbringar nästan en hel sommar på resande fot, med värkande fötter efter en dags folderutdelning och hes röst efter allt detta pratande om människor och djur.

"Djurens Rätt? Det där är så dumt att jag inte ens vill läsa om det" var det nämligen en man som sa till mig medan han passerade vårt tält i Lycksele och jag erbjöd honom tidningen. Det här tycker jag hör till de svåraste mötena under sommarturnén. Inte på grund av att den jag möter inte står på djurens sida utan på grund av att det inte finns någon chans till dialog. Dörren är låst, nyckeln bortkastad. Man vill inte ens nudda vid tanken på att " skulle det kunna vara så att djur faktiskt har rättigheter? Vad skulle det betyda för mig i mitt liv?"

Vad kan vi göra av sådana kommentarer? Istället för att bli frustrerade och ledsna för djurens skull, vilket jag verkligen blev först, så kan en sådan kommentar också vara en orsak till att fortsätta göra det som vi gör, med ännu mer övertygelse och lust.

För även om sommarturnén får mestadels positiv uppmärksamhet och jättebra respons från många som vi möter under sommarturnén och Djurens Rätt får nya medlemmar och Djurfaddrar och vi delar ut en massa infomaterial och vi säljer böcker och t-shirts och knappar och vi samlar in tusentals namnunderskrifter så visar just en sådan kommentar att här behövs vi verkligen. Den visar hur kontroversiell vår fråga fortfarande är för många och hur viktigt det är att du och jag och alla andra som tagit till oss tanken om djurs rättigheter sprider den till så många vi bara kan. Ända till Djurens Rätt har nio miljoner medlemmar i Sverige och vi avskaffar oss själva!



Keiko, råtta i Lycksele och det här turnéstoppets i särklass minsta besökare, som fått matte att förstå att djur är individer med rättigheter.


Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Djurens Rätt