"Med Kirunafestivalen kommer lusten att leva. Den skakar om din kropp lika starkt som den tyngsta dynamitsalvan i Kirunagruvan. När andra festivaler riggar scenlyse tänder vi midnattssolen. När andra festivaler bygger sin stora scen framför ett Åhlénskomplex kör vi Kebnekaisemassivet som kuliss."


Upp tidigt, snabbt ihop med tältet och frukost i bilen för mig och Björn och sedan fort ut på E10 mot Kiruna. Djurens Rätts turnébil är på väg till Kirunafestivalen och framför oss reser sig Kebnekaisemassivets snötäckta spetsar mäktigt mot himlen. Jag får känslan av att vi är den ensliga norrländska vägens riddare. För djurens skull. Några renar står och äter vid vägkanten och tyska turister stannar husbussen och fotar. Det gör vi också. Parkerar oss mitt i vägen och tittar på renarna. Men hur var det nu med parollen att "djur är inte underhållning"? Skämt åsido,  Björn och jag pratar sedan om bilolyckor där renar eller älgar är inblandade och hur det ges som ett säkerhetsskäl att hålla älgstammen nere för att minska bilolyckorna. Men, är det inte fler bilar inblandade i bilolyckor än vad det är älgar?




Framme i Kiruna. Vi får plats tillsammans med Svenska kyrkan och Ungdomens hus i en sluttning strax ovanför Kebnescenen. Därifrån ser vi LKAB:s enorma gruva rakt fram och bakom oss har vi Kebnekaisemassivet och den yttersta tundran. Rakt under oss är marken hålig av gruvgångar. Därför kommer hela Kiruna att flyttas bit för bit nästa år. Innan alltihop rasar. Jag tänker att det här är nog en av de mer intressanta miljöer som finns att slå upp ett infotält i. Ihålig mark, galet vacker utsikt över fjällen och det grå massiva berg som är gruvan. 

Rakt framför oss säljs renchips och wokad älg. Det känns trist men kompenseras lite av att jag kommer i trevligt samspråk med kvinnan från Margits konfektyr som säljer veganska kolaremmar och nougatbitar med päronsmak. Alla från vårt team som handlar godis av henne under festivalen får lite extra mycket i sina påsar. Tack Margits konfektyr, det var underbart! Vi ses på Jokkmokks marknad i augusti!

Festivalens första dag är försiktig och mycket lugn. Djurens Rätts kanin Kajnin, som tröttnat på storstadslivet och hakat på till de fria vidderna och barrskogsdoften i norra Norrland, trampar runt på festivalområdet och hjälper mig att samla in namnunderskrifter till förmån för djurfri forskning. "Ja, Kajnin här är ju väldigt intresserad av att vi utvecklar och förfinar de alternativa metoder som finns till djurförsök för att han ska slippa utsättas för lidande" säger jag. Kajnin nickar och dem vi pratar med tittar medkännande på honom och skriver på medan barnen känner på kaninens päls. 




Fram på kvällen börjar det regna och den utlovade midnattssolen uteblir. Vi klafsar runt i gummistövlar och regnställ, Björn, Belinda och jag men humöret är på topp trots regn och långkalsonger! Besökarna till tältet är inte så många under torsdagen men mötena är kvalitativa guldkorn. Vi träffar både gamla och nya medlemmar som kommer fram till tältet och hälsar på. Den äldsta är en 82-årig dam som varit medlem i fyrtio år. En av fritidsledarna i tältet intill som Ungdomens hus har visar sig vara gammal NSMPD:are (medlem från den tiden då Djurens Rätt hette Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök). Hon bestämmer sig för att ta upp kontakten med Djurens Rätt igen!

Axplock från dagens möten i Kiruna:
Belinda pratar med en köttkock från Gällivare som köpt en snowboard av en vegan. "Kött är mord" står det på den.
Björn tar emot en djurfadderanmälan från Margareta vars man står brevid och säger "Men Margareta, ska du verkligen? Har du nu tänkt igenom det här ordentligt?" "Du, jag har tänkt på det här i flera år" svarar Margareta bestämt och signerar sitt medlemskap i Djurens Rätt.

Med Kirunafestivalen kommer lusten att leva och låta leva!

För djuren genom Norrland,
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Djurens Rätt

[email protected]