Mölnlycke är en liten stad med 15 000 invånare som ligger en kvarts bilresa från Göteborg. En gång i månaden är det marknad på torget, och Djurens Rätt passar såklart på att hälsa på just då!

Dagen bjöd på växlande molnighet och mycket vind. Man tror det inte förrän man har sett det, men tältet kan faktiskt lyfta från marken och flyga när det blåser mycket. Vi fick tag i det idag, innan det han flytta sig så mycket. Sedan bar det av med raska steg till bilen för att hämta tyngderna vi har till tältets fötter. Kanske är det nu dags att vi lär oss att vindstilla på morgonen inte betyder vindstilla på eftermiddagen. De där tyngderna är bara så fasligt... tunga. Därför glömmer man gärna bort det där med tältets flygförmåga mellan gångerna. Och det går ju bra, ända tills den där vindpusten kommer. Man lär sig något nytt varje dag, fast ibland behövs det många dagar av samma sak för att det ska fastna.



Anahita och Alex fixar duken till borden. Det är lite grann som att slå in en julklapp. En jättestor julklapp. Visst blir man sugen på att öppna den? Det finns en massa schyssta djurrättsfoldrar där inne, så ingen lär bli besviken!

Vi var beredda på en lite lugnare dag än gårdagen i Varberg, och vi fick alldeles rätt. Lite för rätt kanske, åtminstone till en början. Strax före utsatt marknadsstart var det cirka tre besökare på hela torget. Samtliga lämnade såklart torget med gröna sommarrecept i handen. Men allt eftersom klockan närmade sig lunchtid fylldes torget med mer och mer folk. Att det är lugnt en dag betyder inte att det är sämre än när det är mycket att göra. I Varberg fick vi visserligen extremt många receptfoldrar utdelade, men i Mölnlycke hade fler tid och lust att stanna och prata. Och pratade gjorde vi, länge och väl. Det kändes som att hela dagen fylldes av dessa lugna, givande djurrättssamtal. Flera vi pratade med tackade oss efteråt, och vi tackade dem. Mölnlyckebor verkar fundera en hel del på vår hantering av djur. Många kände till exempel till kycklingindustrin väldigt väl, samtidigt som det var få som kände till Djurens Rätt sedan tidigare.



Alex pratar djurrätt och miljö med denna mycket intresserade kille. Vi fick tips på ekokläder, och tipsade tillbaka om Djurens Rätts tröjor som också är ekologiska. En del av dem är dessutom rättvisemärkta. Så är det för många inom djurrättsrörelsen, engagemanget stannar inte vid några som helst artgränser.

Ingen dag är ju komplett utan ett minksamtal. Idag var det lite annorlunda än vanligt, dels kom det redan på parkeringen, dels hade mannen jag pratade med en stark övertygelse om att människor måste kunna välja sin försörjning själva, oavsett vilka konsekvenser det innebär för andra varelser. Vi pratade lite om det här, jag berättade om hur minkarna har det och frågade om man verkligen kunde motivera allt det lidandet med att vissa personer hemskt gärna vill jobba med just minkuppfödning. När vi började prata var han mycket säker på sin sak, och bara fem minuter senare höll han helt med oss. Minkfarmerna måste bort. Helst redan igår. Det är det fina med djurrätt, nästan alla håller med oss bara de får lite fakta att hålla i och lite ledning i resonemangen. Därför är en dag som idag också mycket givande, trots att vi inte möter så många människor. I stället kan vi ge varje besökare lite mer.



"Vill du skriva på vår protestlista mot plågsamma djurförsök?" är en bra öppningsreplik för djurrättssamtal. När det är få människor i rörelse vågar folk inte riktigt gå fram till infotältet. Och kan inte besökarna komma till tältet, får tältet, eller ja, dess innehåll, komma ut till besökarna. Att gå runt med protestlistan och några foldrar är ett riktigt bra sätt att få kontakt.