Djurens Rätts Sommarturné 2009

Dagen till ära hade Djurens Rätt fått inte bara underbart medelhavsklimat utan även ett skönt och uppmuntrande team som skulle ta sig an West Coast Riot. Spända inför hur besökarna skulle ta emot djurrättsbudskapet började vi samla ihop oss vid den stora entrén för att samla in underskrifter till 8hours-kampanjen.


Henrik ser till att den redan långa listan med namn mot långa djurtransporter i Europa blir ännu längre. Och många namn blev det under dagen. 650 stycken, för att vara mer exakt.

13.00 började hardcorefolket strömma in, det var en salig kavalkad i uppfällda kepsar, Dickies-byxor, skejtskor, svarta t-shirts samt vita uppdragna tubsockor. Många gånger under den varma dagen fick vi höra ”Jag stödjer redan Djurens Rätt!” eller ”Jag är vegan/vegetarian” vilket kändes gott. På West Coast Riot har man därför anpassat sig till besökarna, nästan alla matvagnar hade vegankäk att erbjuda!


En hel familj kom och köpte tjusiga djurrättspins. Nu kan alla se att de är vegetarianer, inte gillar djurförsök och att de minsann inte äter bebisar. Otroligt fint.


Under dagen kom också sommarens snyggaste tygkassar, direkt från tryckeriet! En av dessa kan bli din: kom och hälsa på Djurens Rätt under sommarturnén och signa upp dig som Djurfadder! Den svarta finns också som t-shirt, grymt snygg är bara förnamnet...

Tiden fortgick, vi fick inte bara lyssna på en amerikansk agitator som promotade en freakshow intill oss, utan även intresserade besökare som ville diskutera vegetarisk mat, jakt och hur djurindustrin egentligen behandlade kor. En som besökte oss tyckte att det var ”förfärligt hur många som engagerar sig för djur men inte för människor”, vilket fick inte bara mig att höja på ögonbrynen. Om det finns ca 260 000 svenskar som är medlemmar i Röda Korset och 36 000 som är medlemmar i Djurens Rätt, vad säger det då? Jo, nämligen att faktum är tvärtom. Visst, det är många människor som tycker ”synd” om exempelvis en spansk hund som strövar omkring i staden, undernärd, men kanske inte om en liten pojke i ett icke-västerländskt land som lider av kwashiorkor. Varför är det viktigt att ”tycka synd” om individer? Det var verkligen inte det som fick mig att engagera mig för djuren. Jag vill inte sitta och titta på när vi utnyttjar individer för onödiga ändamål och tar andras liv för vår egen profit, det finns inget i det som jag accepterar och jag tror att många andra som är engagerade aktivt håller med mig.


Lova i snyggaste djurrättskepsen och ännu ett namn till 8hours-kampanjen.

Vid midnatt var det dags för oss att stänga tältet och vi kunde konstatera att det inte var ständig tillströmning till vårt tält, mest p.g.a av vårt läge. Solen hade stekt teamet länge nog och lämnat en och annan bonnbränna efter sig. Kul, peppande och uppfriskande tyckte teamets 6 duktiga volontärer om västkustupploppet!


Undertecknad, gött nöjd med resultatet av gårdagens slit!

Text: Anahita Apifera, foto: Anna Hallin

Min framtida kosthållning bestämdes av morgontidningen Norrbottens-Kuriren som dagen före julafton hade den goda smaken att publicera en artikel om grisens väg från stian till julbordet. Jag blev vegetarian samma kväll och artikeln har sedan 24 december 1995 räddat livet på tusentals djur, dels de djur jag själv skulle ha ätit upp plus alla de djur som någon annan skulle ha ätit upp om jag inte fått dem att sluta med det.

Varje sommar kommer jag tillbaka till Luleå med Djurens Rätts sommarturné och jag känner alltid att jag är skyldig er allt, Luleå och Norrbottens-Kuriren. Ni gjorde mig till en lyckligare människa som inte behöver äta djur.

Den lilla tjejen Yolanda hade denna turnéstoppsdag fått välja mellan att åka och bada eller att jobba med Djurens Rätt. Som ni ser valde hon att jobba i Djurens Rätts tält tillsammans med mig och sin mormor, Ann-Sofie. De gjorde ett strålande jobb i värmen och återigen hade vi kontakt med Norrbottens-Kuriren.

Denna gång blev det inte en artikel om grisens väg från stian utan om de 360 miljoner djur som gör sin sista skräckfyllda resa i långa slakt-transporter i Europa. Kanske sitter det också någon annan arton-årig tjej i Luleå och läser Norrbottens-Kuriren just idag och bestämmer sig för att sluta äta djur. Just idag.

Läs artiklarna i Kuriren och NSD här:
http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4971804

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=4713852


Yolanda delar ut sommarens bästa recept på vegetarisk grill-mat på gågatan i Luleå.

Text och foto: Camilla Björkbom

Längs vägen mellan Vilhelmina och Åsele möter jag vajor med kalvar som makligt lunkar över vägen. Det är natt och jag kör turnébilen hem mot Umeå. Renarna gör sig ingen brådska. Det gör inte heller den tjädertupp som sedan värdigt promenerar över körbanan bara några meter framför bilen. Midnattssolen hänger över trädtopparna och det är bara tjädern och jag på vägen. Vi spanar lite på varandra innan han försvinner in i skogen igen. Älgkon med två små kalvarna stör jag och bilen kvällsfriden för. De tar till en snabb reträtt på taniga ben och är borta. 

I en turnébil i Norrland hinner jag tänka många tankar längs de raka och dåligt underhållna vägarna. Vilda djur vill bara leva sina liv i fred. Om människan är gjord för att äta kött och om jakt vore naturligt, varför känner jag då inte en obändig lust att kasta mig ur bilen och döda älgkalvarna och tjädern?  

Jakt är ett anfallskrig, skriver Ingegerd Erlandsson (före detta chefredaktör för tidningen Djurens Rätt och författare till boken "Tankar om djur och människor"). Det är ett krig som bedrivs av landets vapenföra män, ett stigande antal beväpnade kvinnor, skogsbolagen och representanter för Svenska kyrkan, skriver hon.

Försvaret är obeväpnat och kan inte försvara sig. Men det kan vi! Och bättre ännu, vi kan försvara även dem.



Text och foto: Camilla Björkbom

Fredagens Peace & Love drog förbi och många i teamet är nu mer eller mindre vana med den ständigt ökade temperaturen. Det som är så bra är att vi i alla fall har vårt tält under en stor ek och får därför skugga på oss (gudskelov!).


Under dagen fick vi  besök av väldigt många yngre entusiaster som slog sig ned framför tältet, njöt av skuggan och läste tidning!

Dessutom fick vi entra det kändistäta området av Peace & Love då en utav medlemmarna i djurrättsbandet Lissi Dancefloor Disaster kom och hämtade upp en massa Djurens Rätt-material för att sprida backstage - bra jobbat! Han påpekade arrangörens val att lägga ut renskinn i hela backstageområdet och ville kontra - vi håller med!

En utav mina favoritmoment under dagen var två (kan man gissa något förfriskade) norrländska böndar som kom till tältet för att skämta om grisar. De var glada men i början mest jobbiga då de endast var där för att tala om hur goda grisar var och hur passande de är till julen... men rätt som det var efter lååånga samtal med de båda lyckades vi få dem tillbaka till marken. De klagade på vår tidning Djurens Rätt och sa att "sånt där är ju jätteointressant", bildbevis kommer snart in på denna blogg (så fort jag laddat upp bild från min mobilkamera) på när dessa läser varsitt ex av tidningen Djurens Rätt i godan ro och de ser mer än intresssrade ut kan jag lova! Att tillägga läste en av dem även Rädda Djuren (Djurens rätts juniortidning). =)



Den legendariske Gula gubben drog förbi tältet, snackade en stund och fyllde såklart i protestlistan (vi vet hans riktiga namn...!).


Vi fick besök av Greenpeace-biet med jämna mellanrum - mycket trevligt!

Text: Suss Westerlund

Hej igen!

Här i Borlänge skiner solen idag med och mina extra strumpbyxor och tjocktröjor förblir oanvända, kvarliggandes i väskan.

Idag, eller rättare sagt igår, kom Djurfadderförökningen igång ordentligt. Jag tror vi fick tolv. Kanske var det förstärkningen från Nicklas och det ökade antalet festivalbesökare. Som belöning fick vi i alla fall varm mat, och det var uppskattat :)
Vi hade såklart också några givande diskussioner, och mycket material delades ut!

Imorgon (idag), har vi höga förväntningar! Först idag börjar ju själva musikfestivalen, de tre första dagarna var ju temadagar med mest föreläsningar, workshops och debatter.

Nu ska jag passa på att vila lite, för att gå på mitt pass vid fyra. Det är ganska utmattande att djurrätta, det håller vi nog alla med om! Men det är också grymt roligt (för det mesta), självförtroendeboostande, uvecklande och just ja, en hjälp till alla de djur som idag, som fria varelser inte kan gå ut och lägga sig på gräset och njuta av sommarsolen.

Text: Lovisa Johansson

Vecka 26 är Djurens Rätts sommarturné ute 25 dagar (ja - 25 dagar på en vecka!), vi besöker marknader, torg, festivaler och konserter från Kiruna i norr till Ystad i söder. Helt otrolig vecka, med andra ord! Redan utnämnd till Week of liberation. Kommer bli hur bra som helst.

Men sommarturné innebär ju inte bara djurrättssamtal, vegopepp, massa nya möten och allt det där andra som syns utåt. Det är en hel del jobb bakom kulisserna. Att bära bruna lådor är till exempel en mycket större del av djurrättsarbetet än man kan tro.

Häng med på ett litet bildreportage från dagens uppbyggnad av djurrättstältet inför festivalerna West coast riot och Metaltown i Göteborg! De hårt arbetande stjärnorna är Anahita och Benny, medan Anna, i egenskap av fotograf, har det lite mer soft i värmen.


Flaggan först! Alltid flaggan först - att ställa upp hela tältet och se när man är klar att, just det ja, flaggan saknas, det är sådär kul... Då får man nämligen fälla ihop precis allting igen. Så - flaggan först.


Och där var den på plats på tältet! Tältet, som just nu inte är mer än en pelare med metall och vit skrynklig duk.


Som genom någon slags magi förvandlas den kompakta pelaren till ett mycket, mycket lågt tält.


Anahita kollar att tältduken sitter fast.


Och så förlänger vi benen...


...alla ben. Här kan vi dessutom passa på att erbjuda lite Göteborgs-sightseeing: här ser ni både Göta Älv-bron och Läppstiftet i bakgrunden. Och lite containrar. Det är också rätt göteborgskt.


Göteborg erbjuder även, förutom turkos broar och rödvita byggnader, en sanslös massa blåst. Djurens Rätt står dock väl rustade - 2x4 sjukt tunga metallplattor bärs här ut för att se till att tältet håller sig på marken.


Stormsäkring! Inte för att vi tror att det kommer att behövas när SMHI lovar 27 grader och strålande sol - men vi tar det säkra före det osäkra. Tält i älven är ett big no-no.


Vinden är frisk och fin ett par meter upp i luften. På marken är det mest bara stekhett.


Dags att stänga ute bron och stiftet - bakre väggen ska upp.


Väggen verkar vilja hänga med stiftet och bron hellre än med oss. Anahita ser till att den stannar på tältet.


Banderolldags! Snyggaste banderollen i stan?


Och så var det borden ja. Förra årets fynd - lätta, hopfällbara, och bra rabatterade. Precis som det ska vara.


Borden vill dock hemskt gärna skeva, helst åt alla håll samtidigt. Det blir en del skruvande innan de står helt rakt.


Dags för duken! Men... var sjutton tog saxen vägen? Den ligger i botten på lådan, såklart. Om ni har svårt att läsa texten på lådan så står det Grillat, grönt & gott, 1000 ex. Och den innehåller inte ett enda grillrecept längre. 100 sådana här lådor ska tömmas i sommar.


Saxen hittad. Duken säkras vid borden med tejp. Tejp är en sådan där fantastisk uppfinning som någon borde belönas rikligt för.


Affischering blir till exempel hundra gånger lättare med tejp. Och djup koncentration. Och fyra händer. Och - sa jag det? - massa tejp.


Titta vad fint det blev! Djur är varken kläder, mat, försöksobjekt eller varor. Och på kanterna - Bli Djurfadder!


Så här glad är man när man är klar!


En sista pose för kameran, och Djurens Rätts turnéteam Väst är redo för tre dagars punk, hardcore och metal. På återseende imorgon!

Text och foto: Anna Hallin

Sol sol sol.

Lite fler människor har anlänt till området, desto fler gäster har vi också fått. Det har varit nyfikna köttätare och inbitna vegosar och redan medlemmar. Hade själv ett samtal med en skotte (!) som nyss flyttat till Danmark och var vegetarian sedan 20 år tillbaka. Tyvärr kunde han inte ta del av något av vårt material, för han kunde ingen svenska! Jag minns att detta problem dök upp även under Morrisey-konserten förra veckan, då med en engelsman (fast han tog material ändå). En broschyr på engelska kanske kunde vara något?

En hel del material delades ut ändå, i tältet och runt i området, och några djurfaddrar fick vi allt!

Efter att Zanna och jag slutat vårt pass satte vid oss och tittade på när ett teatersällskap spelade upp drömmar publiken fritt fick bidra med, och såklart bad vi dem spela upp vår dröm om ett samhälle som inte förtrycker djur! Det blev en fin liten sketch.

Imorgon hoppas vi på ännu fler besökare, lika gott väder och lika många bananer!
Utsikterna ser goda ut.


Text: Lovisa Johansson

NU har vi spenderat vår första dag i Borlänge och Peace and love. Vi satte fast vårt fina tält i backen igårkväll och idag entrade vi med solsken i nacken! Tyvärr var det lugnare på första festivaldagen än vad vi hade hoppats på. Temadagarna är mån-tis-ons innan alla scener sätts i gungning på riktigt på torsdag såsom vi har förstått nu =)

Men vi hade en fin dag och fick en perfekt plats under en stor vacker ek som skänkt oss skugga (skönt!) och dessutom står vi allra närmast stadsentrén vilket är ett toppenläge att vara placerad på!

Vi har haft en bra dag med många, många, många samtal om man ser till hur pass lite människor som var i rullning på festivalens invigning. Bland annat stods det och diskuterades om fiskarnas leverne med en glatt intresserad fiskare. Han förklarade att han hade en kompis som var vegetarian och som ville att han skulle sluta fiska. Han köpte fiskrapporten och skulle läsa den under dagen och sen återkomma till oss under veckan för att troligen bli medlem. Inte dåligt! Han höll hårt om fiskrapporten "Under ytan" när han gick därifrån och sa glatt att han nu skulle se ifall hans kompis argument emot fiskindustrin verkligen stämde!

Alla våra utställargrannar gav upp många långa timmar innan oss, men vi gav oss inte utan höll vårt tält öppet. Dagen slutade dessutom med att tre nya Djurfaddrar tillkom och en hel del pins lämnade våra lådor och fick nya ägare, samt ett defenitivt igenkännande av att ha nått typ alla som var där under dagen. Tack snygga flagga och trottoarpratare, inte för att vara skadeglad men ingen av våra grannar hade såna snygga grejjer med sig - vi tog över gräsplätten vi stod på!

Idag kommer inga kort tyvärr, men desto bättre lovar jag massa (!) snygga kort i morgondagens blogg!

Nu blir det sova, men tills dess peppa för imorgon!

Text: Suss

Den 18 juni spelade Morrissey - sångare i legendariska popbandet The Smiths på 80-talet, och sedemera även bejublad soloartist - på Åhaga i Borås. Ja, ni läste rätt. Borås. Morrisseys vägar äro outgrundliga, men vi gillar honom inte mindre för det (kanske till och med mer).

Med Smithslåten Meat is Murder i ryggsäcken och ett stående förbud mot köttförsäljning på samtliga spelningar, är det få som inte känner till Steven Patrick Morrisseys djurrättsengagemang. Självklart finns Djurens Rätt på plats, för att hjälpa Mozzer på traven med just den här biten (nån som minns "all good people are vegetarians - please please join the gang!" i Stockholm för en sisådär sju år sedan..?).

Djurens Rätt hade alltså fått den stora äran att ställa upp ett infobord i konsertlokalen. Fyra peppade djurrättare var där - här kommer betraktelser från två av dem.



Zanna samlar namn mot långa djurtransporter i Europa före Morrisseyspelningen i Borås.

Klockan är 17, men en liten skara inbitna Morrissey-fans befinner sig redan under entrétaket till Åhaga sittandes i brasse-stolar och förhoppningar om en bra konsert. Jag sitter på en bänk lite längre ifrån och väntar på resten av gänget, d.v.s. Benny, Anna och Lovisa. Efter en liten stund dyker de upp och vi börjar med avundsjuka blickar från fansen att packa upp sakerna och bära in.

Efter en liten stund av kånkande och knäckta ryggar (nåja, kanske inte riktigt så illa) står där ett snyggt och prydligt infobord med massvis av protestlistor redo att fyllas i samt flygblad och annan information redo att delas ut. Både peppade och nervösa börjar vi utdelningen av småkort med pepp för vårt vegetariska startpaket vid insläppet klockan 18.30. Tiden går verkligen jättefort. Och efter högar av utdelade kort, diskussioner kring djurrätt, samt med ett par nya medlemmar i publiken, börjar förbandet, Doll & the Kicks, att spela. Men fortfarande strömmar folk in och ut vilket är till en fördel för oss och många tar faktiskt sig tid att prata och skriva på listor även fast musiken dånar så att man får skrika sönder varandras trumhinnor.

Men sen kl 21.00, the big moment, entrar Steven Patrick Morrissey scenen. Och eftersom ingen längre går in eller ut, så går jag och Lovisa in i publikhavet och lyssnar på denne legendariske man. Efter några låtar (och en del bestämd ”armbågning” för att komma fram) har vi toppenplats på andra raden, där trängslen är som bäst. Konserten var fantastisk och oförglömlig. Tänk, att den store Morrissey kom till det lilla regniga Borås. Ja, ibland blir man verkligen överraskad. När spelningen är slut skyndar vi oss tillbaka för att hämta infopåsar att dela ut till så många som möjligt. Eftersom alla rusar ut samtidigt, blev det många påsar som skulle ges ut. Många verkade först komma på efteråt att de inte orkade bära på en liten påse och slängde den då på marken. Men då var vi djurrättare där och tog upp dem, borstade av dem och gav dem till nästa förbipasserande.

Efter att lokalen var uttömd och infobordet och andra tunga ting var tillbaka i bilen, så var det dags för farväl. Efter en superb kväll, med både nytta och nöje, var jag i högsta grad genomtrött. Men det var verkligen oförglömligt, trevligt och lärorikt.

Text: Zanna Wallebäck



Lovisa delar ut kort med pepp för vegetariska startpaket. De gick åt fort som sjutton!

Jag går med fjärilar i magen nästan hela dagen. För inte bara är det för första gången jag ska djurrätta ikväll, det sker även på Åhaga som Morrissey gett oss den äran att besöka.

Vid Åhagas entré sitter köande überfans i campingstolar sedan ett bra tag tillbaka tror jag. Alla killar har brylékammade elvisfrisyrer. Vi i djurrättsgänget blir däremot direkt insläppta för att packa upp. Den proceduren går smärtfritt till, men det är med viss nervositet jag ser den gå till eftersom jag precis fått veta att infobordet kostat en mindre förmögenhet.

De första insläppta har inte mycket tid för att ägna oss ett besök för de styr ”i lugn takt”, som vakten ber om, mot scenen för att få första plats vid staketet. Några hinner dock med att ta emot ett litet ”visitkort”. Dessa ”visitkort”, som är mindre informationsblad med Djurens Rätt kontaktinformation och pepp för vegetariska startpaket på baksidan, går åt i väldans fart. Inte många tackar nej när de sträcks fram emot dem, tvärt om, många tar emot dem med ett tack och leende.

Många är också villiga till att skriva på protestlistorna. Trots kommunikationsproblemet som uppstår när förbandet börjar spela och öronpropparna sätts i.

När Morrissey börjar spela är det dock ingen som är intresserade av oss, så vi går precis som alla andra mot scenen. Strax kastar jag och Zanna oss in i publikhavet. Framåt de sista låtarna har vi två personer framför oss innan staketet. Under dennes solo, får jag såå ögonkontakt med den heta basisten.

Vid konsertens slut skyndar Zanna och jag oss, upprymda, tillbaka till infobordet för att haffa ett gäng färdiga infopåsar. Dem ställer vi oss med i dörröppningarna för att dela ut till folket som strax strömmar ut efter konsertens slut. När de tagit slut går vi över till vegolandsbroschyrererna. Snart är Åhaga tömt. Vid ihoppackningen (jag har inte glömt förmögenheten infobordet kostat) sammanfattar Benny kvällen med att konstatera att vi delat ut material till hälften av alla besökare. Konstaterat blir även att vi fått två nya Djurfaddrar, för att inte tala om många fyllda protestlistor.

Traskandes (med First of the gang to die i huvudet) till busstorget kan jag titta tillbaka på kvällen och se den som väldigt lyckad. Det var inte så farligt att djurrätta. Och upprymdheten efter Morrissey (och hrm, basisten) lägger sig inte riktigt förrän jag gör så, hemma i min mjuka säng.

Text: Lovisa Johansson



Benny pratar om fiskar (tror jag) tidigt under kvällen.

Vi vill tacka Åhaga, och alla vi träffade där under kvällen, för det otroligt fina bemötande vi fick. En stor virtuell ask med veganchocklad till Lars och de andra som hjälpte oss före, under och efter spelningen!

Vi vill också tacka PETA för att de hjälpte oss att komma i kontakt med Morrisseys gäng, och ordnade så att vi kunde vara med under spelningen. Och naturligtvis - ett stort tack till Morrissey himself! Och till killen i merchen, som nu (efter att ha fått texten översatt till engelska) går omkring med en ljusgrön pin med texten djur är inte mat på.

Dessutom är vi jätteglada att såväl Dagens Nyheters som Svenska Dagbladets recensenter uppmärksammade oss i sina artiklar.

Tillhör du dem som undrar vem sjutton Morrissey är? Grattis, du har en fantastisk upptäckt framför dig. Iväg till skivaffären - bums!


Här är han. Mannen, myten, legenden, ja enligt somliga till och med Gud. I Borås.

Text: Anna Hallin, Zanna Wallebäck, Lovisa Johansson, foto: Anna Hallin

Djurens Rätts affischer har synts på Kebenekaises topp, i höjd med Finska vikens vågor, strax ovanför Roskildes lera. Och nu - äntligen! Bak på en cykeltaxi. Är du på Gotland under Almedalsveckan? Håll span efter den där!

Regn även idag på Where the action is. H e l a dagen. Och kallare. Långkalsonger, fleecetröjor, gummistövlar, regnjackor…. Det är också lite som slår gårdagens fenomenala Pixies, men Moneybrother, Markus Krunegård och Nick Cave gör tappra försök. Förövrigt var maten över förväntan både i utbud och smak. Man kunde äta (och själklart tipsa besökare om) sojakorv i bröd, langos, gryta från Hermans, vegorullar och även Tzay som fanns på två ställen i olika utformningar.



Efter bortfall i uppsättningen av volontärer bestod dagens team av undertecknad, Suss, Elisabeth och David. Framåt kvällskvisten slöt även Tina upp med oss i slutspurten. Vi alla upplevde att den andra dagen på Stockholmsfestivalen verkligen hade sina ljusglimtar. Nya Djurfaddrar, många intressanta samtal med besökare samt peppade volontärer med snygga jackor och festivalens antagligen snyggaste tält! Skoj när flera kom tillbaka flera gånger för att prata eller hämta material. Jag blev även stoppad av en kille som jag värvat på Peace and love förra året, kul! Och ännu mer kul då han har varit vegetarian sedan dess. Alltid häftig och peppande att konkret få se vilken nytta vi verkligen gör på Sommarturnén.



Vår tältplats var inte den bästa, fanns ingen direkt genomströmning av besökare. Men en trottoarpratare på plats långt ute framför tältet och två stora Djurens Rätt flaggor fick ändå en hel del att besöka vårt tält. Att vi även konstant försökte cirkulera bland folkmassorna med ”Vegetariska startpaket”- kort, tidningar men främst receptblad gjorde att ännu fler hittade dit. Vi fick också lov att lämna kort hos både Rättviseakademin och Bengans vilket säkert gjorde antagligen saken bättre. Att sedan se våra snygga påsar i festivalbesökares händer och mer än hälften som slappade i Telias solstolar läsa vår tidning peppade till mer!



Många ville prata med oss, ställa frågor om främst vegomat och djuren i livsmedelsindustrin. Själv hamnade jag i riktigt långa och mycket intressanta samtal med flera besökare. En som särskilt gjorde intryck var bonden med en liten gård med kor för köttets skull. Under säkert 15-20 minuter plöjde vi nog igenom alla Djurens Rätts verksamhetsområden och lite till. Han verkade positivt överraskad att vi överhuvudtaget tyckte det var ok att prata med ”någon som han” och att diskussionen var på en seriös men ödmjuk nivå. Efter att ha tagit i hand och tackat för det goda samtalet gick han därifrån glad och kanske lite mer djurvänlig med flera vegorecept på fickan. Liknande händelser hände gång på gång och ens fördomar fick sig en törn; de där gamla gubbrockarna i väntan på Neil Young kan faktiskt uppskatta vegorecept lika mycket som kidsen.



Under som alltid lika magnifika Magic Numbers sprang jag på två gossar från 1 000 apor (”Sveriges tveklöst största humorsajt” av bröderna Shulman) som gjorde galna reportage och intervjuer under festivalen till deras web-tv. Självklart ville de komma till vårt tält och prata och filma. Samtalet var helt hysteriskt och bollades mellan reportern, filmaren och mig i en ryslig fart. Det förekom även Djurens Rätt- tatuering och utlämnande av infopåse. Ska bli spännande (och skrämmande) att se hur det kommer att se ut om det kommer med. Men vi får hoppas att ändamålen helgar medlen, då Djurens Rätt får synas på en stor sajt.



Teamet på WTAI tackar för sig och håller tummarna för bättre väder för kommande turnéstopp!

// Jessica Lindquist

Anna och Malin ägnar kvällen efter ett av förra veckans turnéstopp åt lite modefoto. Om man hälsar på Djurens Rätt under sommaren kan man passa på att bli Djurfadder, och då kan man bli såhär fin:


Malin visar att ansiktsbehåring inte är förbehållet män..!

Så spana in turnéschemat, och hitta oss i en stad eller på en festival nära dig!

/Anna H

Vi hann precis slänga fram allt i Stora Skuggan, Stockholm, innan himlen föll ner. Men trots ihållande regn under hela fredagen blev turnéstoppet på Where The Action Is en riktig succé. Gemene mans hängivenhet och tålamod prövades hårt av vädret, men de visade sig från sin bästa sida under hela helgen. Sällan har danserna varit så yviga och diskussionerna så givande. Nya medlemmar och djurfaddrar haglade lika tätt som regnet. Det tackar vi ödmjukast för.

Text: Emelie Lundgren

Lite morgontrötta trillade vi ut ur bilen i Strömstad lagom i tid för att upptäcka att solen bestämt sig för att titta fram och lysa glatt på båtarna, havet och oss. Vi fick upp allt smidigt och snabbt och satte igång med att rekognosera området. Stämningen var på topp och det fanns inte många ansikten som inte hade ett leende på läpparna. Lite dåligt med folk, men efter en och annan sightseeing runt stan lyckades vi ändå få ut en del material. Förutom till en drös svenskar och ett antal norrmän, gav vi även en vegolista till ingen mindre än inköpsansvarig till kommunen. Det blev många intressanta diskussioner och några av de positiva valde att bli Djurfaddrar. Efter en trevlig dag i en solig stad kan ingen undvika att vara glad!


Knappt hade vi fått upp tältet förrän en trevlig Strömstadbo kom fram och ville bli medlem.


Malin och Elisie fortsätter Djurfadderpeppet.


Stans bästa ballonger kommer såklart från Djurens Rätt!

Text: Elisie Jonsson, foto: Anna Hallin