29 juli: Oväntad succé i Örnsköldsvik
Många var positiva till Djurens Rätt och materialet som delades ut.
Både gamla djurvänner och nya dök upp vid vårat infobord och diskuterade ivrigt med oss och varandra om allt ifrån matvanor till pälsar.
Camilla, Sofia och Hanna med erfarna medlemmar som kikat förbi.
Många barn fick ta del av informationen vilket tycktes uppskattas av såväl föräldrar som barn.
Sanna delar ut juniortidningen till två bröder.
Camilla med en ny djurfadder.
Det blev en hel del namnunderskrifter, varvat med nya medlemmar, faddrar och glass.
Soliga hälsningar:
Camilla
Sofia
Sanna
Hanna
Foton på våra danska vänner!
Simon från Anima visar upp sin trofé från 2006! En klassisk Animal Liberation-tröja från Djurens Rätt. Nu finns den snart åter i lager på http://animalrights.se/shop. Så alla veteranos och noobs, in och skaffa vettiga kläder för höstsäsongen.
Anima och Djurens Rätt hade fin hjälp av denna 80-talssuperhjälte. Inget lyckat djurrätts-Roskilde utan Raphael från Teenage Mutant Ninja Turtles. I bakgrunden ser ni de snyggaste eko-tröjorna som finns att tillgå i sommar. Sjukt fina.
24-26 juli: Varma workshopdagar vid vattnet
Klockan tolv skulle portarna slås upp, och vi åkte tidigt på morgonen för att hinna packa upp allting innan folkstormen. Klockan blev tolv. Tre, fyra, åtta... tio tält. Besökarna började anlända. Fjorton, nitton, tjugotre. Man kan säga att det var en väldigt liten folkstorm. Som i ett vattenglas kanske. Men vi höll modet uppe, banden skulle inte börja spela förrän framåt kvällen, kanske skulle det komma mer folk då. Och ja, det gjorde det ju. Inte jättemånga. Men lite grann. Andra skulle kanske bli missmodiga av denna överraskning, men icke Djurens Rätt! Om inte folket kommer till Djurens Rätt, får Djurens Rätt komma till folket!
Lisa och Emil visar hur man gör när det är lite folk kring infotältet. En protestlista, ett gäng foldrar och två peppade djurrättare så är saken sojabiff.
Efter succén som filmen Peaceable Kingdom gjorde på Peace&Love (läs här och här) bestämde vi att vi skulle visa den på Sjuhäradsfestivalen också. Vi hade tur och hittade en lucka i schemat i filmtältet, och frågade arrangörerna om vi inte kunde få visa filmen där. Självklart gick det bra. Vi får faktiskt passa på att tacka arrangörerna här när vi ändå är igång och pratar om dem, trevligare och mer tillmötesgående arrangörer får man nog leta efter.
Programmet hade redan hunnit tryckas innan vi kom på att vi skulle visa film. Men vi berättade för alla vi träffade att de inte fick missa filmen, och nog dök det upp ett 20-tal nyfikna besökare.
Filmen gjorde som sagt succé på Peace&Love, och så även på Sjuhäradsfestivalen. När eftertexterna började rulla var det först knäpptyst i tältet. Sedan brakade applåderna loss. Vi stannade kvar länge utanför filmtältet och pratade med de som hade sett filmen. De var berörda, skakade, men också hoppfulla. Peaceable Kingdom visar nämligen inte bara hur vidrig djurhanteringen kan vara, utan även hur bra djuren kan ha det när de behandlas med respekt. Har du inte sett filmen än? Titta på den här! Djurindustrin är så sanslöst vedervärdig att man inte tror att det är sant när man ser hur det ser ut. Filmen är från USA, men inte är det bättre i Sverige. Ibland kan det kännas helt övermäktigt, djurplågeriet och slaktandet är så oerhört omfattande att man blir alldeles matt när man tänker på det. Men det går att förändra. Det måste inte vara på det här viset. Det är därför Djurens Rätt finns. Som de säger i filmen, det handlar om att vända sorgen till handling, att faktiskt göra något. Detta sa jag också till de tjejer som fortsatte gråta långt efter det att filmen var slut. Vi kan ändra på detta. Och det höll de med om.
Förutom filmen hade vi som sagt andra aktiviteter. Får vi lov att locka med en stund i den mänskliga hönsburen kanske? Vill du prova på hur det är att sitta instängd i bur?
De här hönorna ser visserligen väldigt glada ut. Men de vet ju att de snart får komma ut ur buren. Var det jobbigt att stå såhär i två minuter? Kan du tänka dig att leva hela ditt liv här?
2,3 miljoner av hönorna i Sverige sitter i så kallade "trivselburar". Det betyder att hönorna har tillgång till sandbad, sittpinne och rede. Om de trivs där är väl mer tveksamt. Varje höna har en yta motsvarande ett A4-papper. De får leva 1,5 år innan de anses icke lönsamma, dvs man tycker att de lägger för få ägg. Av de nya kycklingar som kläcks för att lägga ägg är varannan en tuppkyckling. De lägger inte ägg, och de växer för långsamt för att vara lönsamma i köttindustrin. Alltså har vi ingen användning för dem. De är en biprodukt som genast gasas ihjäl. Varje tuppkyckling har ett liv, och det är allt han har. Men för oss är det inte värt någonting, det är snarare en belastning. I framtiden kommer våra barn och barnbarn att se tillbaka på den här tiden, och undra hur sjutton vi tänkte egentligen. Hur kan man göra såhär mot levande, kännande individer?
Det var en lugn och avslappnad stämning på festivalen. Trots att det var glest på campingen, pratade vi med väldigt mycket folk. 23 av dem valde att bli Djurfaddrar. Flera hundra skrev på protestlistan mot plågsamma djurförsök.
Martin, Ilja och Malin hjälper Sjuhäradsbesökarna i infotältet.
Det var varmt de här dagarna. Trettio grader, svag vind och asfaltplan är sådär kul. Tur då att festivalen låg på en badplats, komplett med brygga och sandstrand!
Emellanåt fick vi gå och svalka oss i sjön. Några av oss badade flera gånger om dagen. Undertecknad är lite av en badkruka, så för egen del blev det mest fot- och benbad.
Har solglasögongen gått sönder? Svårt att ha solglasögon när man behöver vanliga glasögon under? Inga problem, Ruben "MacGyver" Toften fixar dem snabbt och lätt!
Varma dagar betyder varma kvällar. Linda, Malin och Ilja pratade djurrätt långt efter att solen gått ner.
Att ha med ett djurrättsquiz visade sig vara ett smart drag. Alla vill svara på frågor och vinna fina priser, visade det sig. Hade man koll på hur tätt kycklingarna får stå, hur många minkar som dödas varje år, samt hur mycket man får plåga djur i djurförsök, hade man chans att vinna en fin kokbok. Dessutom fick man skriva en motivering till varför djur har rättigheter.
De här unga herrarna skrev väldigt bra motiveringar till varför djur har rättigheter.
Vi fick många fina svar, flera besökare ansträngde sig verkligen. De som vann hade förutom att svara rätt även skrivit väldigt bra motiveringar (ja vi fick dra lott, så många var det som hade koll på djurrätt!). Här har vi saxat ett par rader ur vinnarnas motiveringar:
”Djur har rättigheter pga att deras liv är lika mycket värt som vilken människas som helst.”
”Ingen annan art livnär sig så på andra djur och växter så girigt som vi gör. Djur kan inte föra sin egen talan så därför måste vi stå upp för dem.”
”Anledningen till att vi testar olika saker på dem är att de inte kan säga till hur ont det gör.”
Att i egna ord formulera djurrättstankarna är en bra grej att göra. Vad tycker du själv, varför bör djur ha rättigheter? Sätt dig fem minuter med penna och papper, och fundera! Skriv gärna och berätta vad du kommer på, det finns en fin funktion här på bloggen där man kan kommentera varje inlägg. Använd den!
Såhär härligt kan det vara att åka på sommarturné med Djurens Rätt! Sol, Sjuhärad och Sabine - en bra kombination.
Vi lämnade Ulricehamn sent på lördag natt. Inget fel på campingen, men egen säng är ju rätt så fint ändå. Tack för i år Sjuhärad!
24-26 juli: Och Piteå dansade och log
Turnétältet är ihopvikt och bilen lastad. Vi är glada och trötta efter tre dagars hårt arbete på Piteå Dansar och Ler. Det är Kathrin, Lina och jag. Vi firar med hummus-mackor och banan- och chokladkaka på caféet Krokodil på Prästgatan. Sitter i kvällssolen, lyssnar på drömkonserten med Euskefeurat och en liten visa om Piteå:
"...om ni är såna att ni fullständigt ger katten i världspolitiken och i samhällsdebatten. Om ni dessutom ogillar kultur och vänstervridning då kan vi lugnt rekommendera ortens egen tidning Men kanske trivs ni så bra här, du och dina kära att ni vill stanna för gott här vid Norrlands riviera. Men den enda arbetskraft snart som Norrbotten behöver är folk som kan köra flyttbussarna som går söderöver."
Men i helgen är det ingen i Djurens Rätts sommarturnéteam som vill köra någon flyttbuss söderöver inte. I helgen är det Piteå som dansar och ler.
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Sofie kom körandes ända från Boden för att hjälpa till under lördagen.
Kathrin berättar om hur man blir Djurfadder.
17-19 juli: Trästockfestivalen i Skellefteå
Skellefteå centrum 17 juli.
Evelina och Moa.
Samarbete med The Body Shop i Skellefteå.
Fotoutställningen Walls of Glass på Trästockfestivalen. Se utställningen på www.wallsofglass.se
Varsågod, tag ett vegetariskt startpaket.
I Skellefteå för djuren,
Evelina
Jannike
Moa
Camilla
Den som väntar...
Kolla in vårt stiliga team på Rockfoto.nu!
Gå med Djurens Rätt i Prideparaden!
Snart är Stockholm Pride 2008 här!
Liksom förra året kommer Djurens Rätt att delta i Prideparaden. I år blir paraden ännu större eftersom det är Europride! Djurens Rätt ska också ha en betydligt större sektion än förra året, med vagn som djur i mänsklig storlek kommer att stå på, och våra fina banderoller som kommer att synas väl under marschen genom stan.
Nu ska vi bli många djurrättare i paraden, så ställ upp Du med, och ta med dig dina vänner!
När: Lördagen den 2 augusti, 12.00
Var: Vi samlas utanför ingången till Kungliga biblioteket i Humlegården.
Paraden avgår kl 13.00 från Humlegården, Engelbrektsgatan.
Har du frågor? Maila till [email protected] eller ring 08-555 914 00
Har du Facebook? Gå med i gruppen Djurens Rätt, och bjud in alla dina vänner att delta i paraden!
Så här såg det ut när Djurens Rätt gick i Prideparaden 2007!
Vi ses!
12-13 juli: Sommarturnén besöker Möklinta och Ulva marknad
To be or not to be... är vi nöjda med besöket på Möklinta Marknad, eller?
Lördagen börjar med en tidig bilfärd från Uppsala på ca 10 mil till Möklinta.Väl framme töms bilen på sin last, infobordet med parasoller är uppdukat i god tid innan marknad började och solen skiner.
To be or not to be... nöjda.
Klockan är nio och marknaden öppnar, men var är besökarna? Nästan folktomt. Det mesta av vårt infomaterial och våra bjudkakor ligger kvar på bordet.
To be or not to be... inte nöjda.
Efter ca en timme finns plötsligt besökarna på plats. Receptfoldrarna, infomaterial och speciellt pins lämnar vårt bord i en rask takt. Naturligtvis gör också som vanligt de hembakta chokladrutorna som vi bjuder på stor succé. Många besökare är pratglada och uppskattar att vi finns på plats som ett litet "udda" inslag i marknadsbilden. Vi fyller på bordet med kakor och infomaterial. Solen fortsätter skina.
To be or not to be... nöjda.
Vad händer? Plötsligt är himmelen helmörk på några få minuter och... alldeles rätt, himmelen öppnar sig helt, blixt, dunder och regnet bara forsar ner. Våra skyddande parasoller hjälper inte mycket när regnet kommer från alla håll. SMHI hade ju lovat bra väder. Vi blir genomblöta, bordsdukarna likaså, pinsen flyter i sina korgar, infomaterial blir fuktigt och marknadsbesökarna försvinner. Vad göra i detta läge? Rätt, bara försöka rädda så mycket som möjligt och få in det i bilen och avbryta besöket på marknaden.
To be or not to be... inte nöjda.
Under bilresan hem till Uppsala inser vi att vårt "dränkta" material och prylar måste packas upp, gås igenom och få en chans att torka. Vi är lika fulla av revanschlust som efter vårt senaste besök i Västmanland och vi bestämmer oss för låta allt ligga kvar i bilen och hoppas på sol kommande dag.
Tidig söndagsmorgon skiner solen och vi drar till lopp- och prylmarknaden ute vid Ulva kvarn för att sätter upp vårt infobord. Ett extra bord placeras bredvid med lite loppisprylar som förhoppningsvis skall locka lite fler besökare till oss. I solskenet mellan receptutdelning och pratstunder med besökare hinner vi få ordning på allt som regnet sabbade föregående dag.
Recept, chokladrutor och annat infomaterial mottages tacksamt av besökarna vid bordet. Trevligt är också att många semestrande Djurens Rätt-medlemmar från andra delar av landet stannar till vid bordet och glädjer sig åt att se oss på plats och uppskattar att få våra recept.
To be or not to be... vi är mer än nöjda med helgen och det är mycket trevligare att stå vid infobordet i solsken.
Ps! Det kändes som om loppisbordet drog till sig besökare som vi troligtvis i vanliga fall inte skulle ha nått.
21 juli: Åsele marknad och laxen i fontänen
-Du måste vara dum, säger mannen utan krusiduller. Själv har han just köpt en lott och gissat vikten på laxarna i fontänen. Det är på Åsele marknad och i fontänen i parken hålls tre vackra, stora laxar. En av dem ligger så stilla och flyter så nära ytan. Ryggfenan slokar i luften. Vattnet börjar bli skitigt men laxarna ska dödas klockan sex så det är ingen idé att byta tror arrangören. Men nej, bra mår den inte. Så blir det ju, säger han, när man tar dem från det fria.
Åskådaren som uttalar sig om andras intelligens har blivit oerhört provocerad av en kvinna som stått intill arrangören en stund och lyssnat på samtalet om laxarnas hälsotillstånd och sedan frågat arrangörerna vad det finns för andra sätt att samla in pengar till välgörenhet än genom att låta folk gissa laxarnas vikt och sedan döda dem. Hon har berättat om en rapport hon just läst om vad en fisk egentligen är.
Kvinnan är förstås jag, rapporten heter "Under ytan" och jag förmodas vara dum. Så kan det bli ibland när man ska ställa sig upp för någon annan.
Rädslan för att bli sedd som dum och konstig hindrar. För över 20 år sedan satt jag i baksätet i farmor och farfars röda Toyota och hörde ljudet av den nyinköpta laxen som slog och dunkade och ryckte med sin hjälplösa kropp, inlindad i en plastpåse, i bakluckan. Själv satt jag som på nålar. Ljudet blev svagare allt eftersom och framme i Grelsbyn var kampen i bakluckan över. Den gången sa jag inget av rädsla att bli skrattad åt.
Arrangören undrar om jag inte tycker att det blir fel när man tillskriver djur mänskliga känslor. Men vad är annars empati, om inte att känna som någon annan gör.
Jag fortsätter att vara dum. Nu när jag äntligen vågar. Så tänker jag när jag sitter i bilen. Den här gången är det inte farmor och farfars Toyota utan Djurens Rätts turnébil. Den rusar fram längs Blå vägen ut mot kusten, regnet smattrar mot rutan, laxarna är döda. Men jag stod i alla fall upp för dem den här gången.
Camilla Björkbom
Vill du läsa Lena Lindströms rapport om vad fiskar är? Ladda ner den här:
http://www.djurensratt.se/portal/page?_pageid=33,3274326&_dad=portal&_schema=PORTAL
11-12 juli: Täfteåfestivalen
Lina fixar med bokbordet och förbereder sig för en dag med mycket folderutdelning och diskussioner.
Camilla diskuterar fiskar och hav med en till synes varm fiskhandlare från Västerbotten.
Kajnin tog en promenad runt konsertpubliken medan Lina samlade namnunderskrifter för att stoppa plågsamma djurförsök.
Överlyckligt barn springer över beachvolleyplanen med Djurens Rätt-ballong.
En av många gräshoppor som stöttade Djurens Rätts arbete i båset genom att hålla till på duken.
Text och foto: Evelina
18-19 juli: Tweepop i Värmlandsbro
Människor som gillar pop gillar inte bara pop - de gillar även djurrätt. Självklart vill man skriva på Djurens Rätts protestlista mot plågsamma djurförsök i Sverige!
Festivalens snyggaste bandare! Pop och djurrätt går hand i hand.
Med korta avstånd och mysig musik skapas en avslappnad, trivsam stämning. Perfekt för djurrättssamtal! Det var många som verkligen tog sig tid att lyssna, och funderade över vad vi berättade. Vi berättade om kycklingindustrin, om hur det är att bli uppfiskad ur havet, och vad man får lov att göra med levande och kännande varelser i forskningens namn. I svensk djurskyddslagstiftning gör man skillnad på hund och hund, beroende på om den befinner sig i ett vardagsrum eller i ett laboratorium. Man gör också skillnad på lax och lax, beroende på om den har levt vilt hela sitt liv eller om vi människor har fött upp den i en fiskodling. Det är precis samma djur. Det finns ingen speciell ras som heter "försöksdjur", som inte känner något, som inte lider och inte stressas av det vi utsätter dem för. Ändå gör lagen skillnad på djuren, inte beroende på vilka djur det handlar om, utan beroende på hur vi människor vill utnyttja dem. Djurskyddet är på människans villkor, inte djurens. Vansinne, eller hur? Det tyckte de flesta vi pratade med också. Men man kan ju förändra saker. Man kan sluta äta kyckling och fisk, till exempel. Ännu bättre är det om man slutar äta djur överhuvudtaget. En annan bra grej man kan göra är att bli Djurfadder! Det var många festivalbesökare som tyckte att det här med Djurfadder var en riktigt bra idé, och det är det ju också. Förutom att man hjälper oss att hjälpa djuren, kan man få sommarens snyggaste festivalarmband:
Äntligen har de kommit - våra snygga Djurfadderarmband! Vill du ha ett eget? Hitta oss på en festival nära dig, och bli Djurfadder! De här tjejerna har nog träffat Djurens Rätt tidigare i sommar, de där andra festivalarmbanden känner vi allt igen.
Säffle är ingen stor stad, men även i små städer finns det ett stort intresse för djurrättsfrågor. Från Säffle kommer tre riktigt kompetenta djurrättare som gjorde sommarturnédebut i helgen: Jennifer, Linnea och Julia. Bor du i eller nära Säffle? Intresserad av att aktivera dig? Spana in kontaktsidan för Djurens Rätt i Säffle, och hör av dig!
Jennifer är en riktigt peppad och engagerad djurrättare som har startat en ungdomsgrupp för Djurens Rätt i Säffle. Här ser hon till att listan med namn mot plågsamma djurförsök blir allt längre.
Linnea och Julia välkomnar två nya Djurfaddrar! En runda med protestlistan på campingen ger alltså mer än fler namn på listan.
Det finns en hel del musiker även bland besökarna. Vi träffade två schyssta killar som spelar i ett band som heter De Överlevande, som berättade om sin djurrättslåt Vill inte ha det. Lyssna på den här! En annan rolig överraskning var att bandet Pipas spelade på festivalen. Pipas, som består av Lupe och Mark, spelar inte bara trevlig pop, de är väldigt snälla också. Som veganer är de ju snälla mot djuren, men också mot Djurens Rätt. De donerade ett par ex av sitt senaste album som nyblivna medlemmar i Djurens Rätt fick med sig i infopåsarna senare på kvällen. Du kan lyssna på Pipas här.
De överlevande = Henrik och Johan!
Förra sommaren var det väldigt blött på Rip it up. Det var väldigt blött överhuvudtaget förra sommaren. I år var det bättre, men lite måste det ju regna (tydligen). Eller ganska mycket. Strålande sol övergick i ösregn, och så tillbaka till solen igen. Men inte sitter man och ugglar i tält för det, det är bara att ta fram regnkappan eller paraplyet och värma sig med lite übergullig pop vid scenen.
Sol, regn, och pop!
På kvällen rullade dimman in från sjön och lade sig över festivalen. Värmland är fint. Och lite kallt, på kvällen i alla fall.
Lördagkvällen bjöd på en massa regn, och att packa ihop infotältet klockan tolv på natten när det är jätteblött kändes inte som någon bra idé. Det måste nämligen ställas upp på tork i så fall, nedpackat blir det en bra grogrund för mögel och annat otrevligt. Söndagens väderprognos såg lite ostadig ut, men vi chansade på att tältet skulle hinna torka under natten. Men tji fick vi. Söndag morgon, halv tio. Vi öppnar tältet och vad hittar vi väl där? Översvämning! Regnet fortsatte vräka ner medan vi packade ihop, tältet har nog aldrig varit så genomblött. Tur att det var sol i Göteborg när vi kom hem, tältet fick torka i Slottsskogen medan Djurens Rätts lokalavdelning i Göteborg bjöd på vegoburgare. Lokalorganisationer är fina grejer. Hitta en nära dig på vår hemsida!
Tre roliga grejer!
2. Vi upptäckte att Sjuhäradsfestivalen (24-26 juli) fallit bort från vår turnéplan. Fy skäms på oss. Självklart blir det ingen festival utan att Djurens Rätt finns på plats. Ses i Ulricehamn, m'kay.
3. Janbananvegan, vår danskaste vän, har skickat oss en bild som visar ett språkkunnigt Djurens Rätt-team i full aktion.
Som en del i kulturutbytet mellan Djurens Rätt och Anima fick svenskarna lära sig att stifta fast danska bokstäver på ett danskt plank. Ett ytterst kvalificerat jobb för ett mycket kompetent team. Ett danskt wienerbröd till den som hittar första bokstaven i det danska ordet "medlem"!
17 juli: Flygande tält i Mölnlycke
Dagen bjöd på växlande molnighet och mycket vind. Man tror det inte förrän man har sett det, men tältet kan faktiskt lyfta från marken och flyga när det blåser mycket. Vi fick tag i det idag, innan det han flytta sig så mycket. Sedan bar det av med raska steg till bilen för att hämta tyngderna vi har till tältets fötter. Kanske är det nu dags att vi lär oss att vindstilla på morgonen inte betyder vindstilla på eftermiddagen. De där tyngderna är bara så fasligt... tunga. Därför glömmer man gärna bort det där med tältets flygförmåga mellan gångerna. Och det går ju bra, ända tills den där vindpusten kommer. Man lär sig något nytt varje dag, fast ibland behövs det många dagar av samma sak för att det ska fastna.
Anahita och Alex fixar duken till borden. Det är lite grann som att slå in en julklapp. En jättestor julklapp. Visst blir man sugen på att öppna den? Det finns en massa schyssta djurrättsfoldrar där inne, så ingen lär bli besviken!
Vi var beredda på en lite lugnare dag än gårdagen i Varberg, och vi fick alldeles rätt. Lite för rätt kanske, åtminstone till en början. Strax före utsatt marknadsstart var det cirka tre besökare på hela torget. Samtliga lämnade såklart torget med gröna sommarrecept i handen. Men allt eftersom klockan närmade sig lunchtid fylldes torget med mer och mer folk. Att det är lugnt en dag betyder inte att det är sämre än när det är mycket att göra. I Varberg fick vi visserligen extremt många receptfoldrar utdelade, men i Mölnlycke hade fler tid och lust att stanna och prata. Och pratade gjorde vi, länge och väl. Det kändes som att hela dagen fylldes av dessa lugna, givande djurrättssamtal. Flera vi pratade med tackade oss efteråt, och vi tackade dem. Mölnlyckebor verkar fundera en hel del på vår hantering av djur. Många kände till exempel till kycklingindustrin väldigt väl, samtidigt som det var få som kände till Djurens Rätt sedan tidigare.
Alex pratar djurrätt och miljö med denna mycket intresserade kille. Vi fick tips på ekokläder, och tipsade tillbaka om Djurens Rätts tröjor som också är ekologiska. En del av dem är dessutom rättvisemärkta. Så är det för många inom djurrättsrörelsen, engagemanget stannar inte vid några som helst artgränser.
Ingen dag är ju komplett utan ett minksamtal. Idag var det lite annorlunda än vanligt, dels kom det redan på parkeringen, dels hade mannen jag pratade med en stark övertygelse om att människor måste kunna välja sin försörjning själva, oavsett vilka konsekvenser det innebär för andra varelser. Vi pratade lite om det här, jag berättade om hur minkarna har det och frågade om man verkligen kunde motivera allt det lidandet med att vissa personer hemskt gärna vill jobba med just minkuppfödning. När vi började prata var han mycket säker på sin sak, och bara fem minuter senare höll han helt med oss. Minkfarmerna måste bort. Helst redan igår. Det är det fina med djurrätt, nästan alla håller med oss bara de får lite fakta att hålla i och lite ledning i resonemangen. Därför är en dag som idag också mycket givande, trots att vi inte möter så många människor. I stället kan vi ge varje besökare lite mer.
"Vill du skriva på vår protestlista mot plågsamma djurförsök?" är en bra öppningsreplik för djurrättssamtal. När det är få människor i rörelse vågar folk inte riktigt gå fram till infotältet. Och kan inte besökarna komma till tältet, får tältet, eller ja, dess innehåll, komma ut till besökarna. Att gå runt med protestlistan och några foldrar är ett riktigt bra sätt att få kontakt.
16 juli: Fullt ös i Varberg
Väl framme i Varberg blev vi väl omhändertagna av torgvakten Malin, som lät oss stå gratis mellan en jordgubbsförsäljare och ett par vänliga själar från Jehovas Vittnen. Alla knallar var i full fart med att få upp försäljningsstånden, och Djurens Rätt var inte sämre. Kvickt och lätt lastade vi av, och sedan satte det igång. Vilken torghandel! Det var fullt ös från början till slut, en aldrig sinande ström av människor tog emot våra receptfoldrar, och vi fick uppleva många intressanta diskussioner.
1 500 recept utdelade på fem timmar. Jon Camp, rekordutdelare för den amerikanska organisationen Vegan Outreach, skulle vara stolt över oss.
På förmiddagen fick vi lite konkurrens om uppmärksamheten. En fiolspelande flicka med dubbla rockringar dök upp och underhöll de förbipasserande. Tur att man både kan ta emot recept och lyssna på fiolmusik samtidigt!Många träffade oss för första gången idag, och det var många positiva möten. Det skriver jag nog i varje blogginlägg, men det är så det är på sommarturnén! Jag upphör aldrig att förundras över hur många vi faktiskt når ut till, och med ett sådant djup för varje person. Ofta börjar det med ett recept. Vad är det här för något? Vegetariskt? Varför då? Djurens Rätt, jaha vad gör ni för något? Lyssnar. Många har på känn att djuren inte har det särskilt bra, men man vet inte riktigt hur det ser ut. Det mesta sker ju bakom stängda dörrar, i byggnader med små fönster man inte ser in igenom. Och så är samtalet igång. Kanske skriver man på protestlistan mot plågsamma djurförsök, kanske blir man till och med Djurfadder. Men i vilket fall lämnar man Djurens Rätts tält med nya kunskaper, nya insikter, och förhoppningsvis en vilja att förändra verkligheten för djuren.
Benny hade en lång pratstund med denna familj där alla var intresserade av djurrätt. Mer sånt!
Förutom en massa information, både i material och i pålästa och peppade volontärer, har vi ju med oss en massa schyssta t-shirts och pins. Såhär tjusig väska kan man få om man besöker Djurens Rätts tält:
Pinsen kostar ynka 10 kronor styck, och är riktigt fina. De förvandlar alla väskor och kläder till djurrättsoutfits, se till att skaffa några pins du också!
Tjusigt värre!
Tack Varberg för i år! Vi ses definitivt 2009 också!
15 juli: 90-talsdisco i Halmstad
Djurrätt berör alla, gammal som ung. Vi fick många nya medlemmar idag, den yngsta var 12 år och den äldsta 79.
Vi fick även besök (och beröm) av en kommuntjänsteman på Miljöförvaltningen, som berättade om ett av kommunens projekt. Man ska informera samtliga kommuninvånare om vilka regler som egentligen gäller för hundar och katter, 100000 foldrar ska tryckas upp och spridas. Bra initiativ!
Halmstad visade sig vara en riktigt trevlig stad. Det är kanske sant det som sägs, Halmstad är fint på sommaren.
När vi lämnade Halmstad insåg vi att vi glömt tanka. Med visaren nere på rött och ett par mil till Falkenberg där vi skulle övernatta, var det med stor lättnad vi såg den gula skylten som är Jet-mackens kännetecken. Glädjen var dock kortvarig, bensinkortet hade upphört att gälla. Ok. Vi har ett Statoil-kort också. Statoil finns ju överallt. Utom just på vägen mellan Halmstad och Falkenberg, visade det sig. För att ha två kontrollfreaks i bilen var det hyfsat lugn stämning där vi for fram på motorvägen, kilometer efter kilometer, liter efter liter. Kanske visste vi redan att vi skulle hitta Statoil i Falkenberg. Hursomhelst har vi lite extra koll på det där med bensinmätaren nu. Bara för säkerhets skull. Statoil finns ju överallt. Nästan.
Sommarturnén so far
Sommarturnén innebär alltså fantastiska möten och mycket nytta för djuren. Men den innebär också mycket arbete. Det är mycket planering och organisation, och en hel del kånkande på bruna lådor och plastbackar. Idag bjuder vi på en bakom-kulisserna-bild från kontoret i Göteborg, där turnétältet står på tork efter helgens sommaroväder i Ätran.
Djurens Rätts kontor liknar inte riktigt andra kontor. Vanliga kontor brukar till exempel inte ha tält och tältväggar uppställda på tork på varje kvadratcentimeter ledig golvyta. Ja, den yta då som inte redan täcks av alla lådor och högar med djurrättsmaterial, foldrar, tidningar, rapporter, flygblad, böcker, affischer, ballonger, djurdräkter, banderoller, t-shirts... Vi har förresten ett bilsäte på kontoret också, under en av tältdukarna på bilden. Det fick inte plats i turnébussen för alla foldrar, tidningar, rapporter, flygblad, böcker, affischer... ja ni fattar.
Imorgon bär det av igen, ny stad, nya recept, nya besökare, nya tag, nya steg framåt för djuren. Har du inte träffat oss än? Ta en titt i turnéschemat och kika på vart vi åker härnäst! Kanske är det just till din stad. Vill du hjälpa till? Hör av dig bums så ser vi till att även du blir delaktig i denna otroliga resa som sommarturnén är. För egen del har det varit full fart i 110% (eller 150 faktiskt, om man ska vara petig) sedan sommaren började, men jag kan ändå inte sluta förundras över hur häftigt det vi gör egentligen är. Var med du också!
För alla djur, överallt, hela tiden
Anna Hallin
Turnécoach team väst
10-12 juli: Västerviks Visfestival
Då var Västerviks Visfestival avslutad. Vi hade ställt upp vårt tält precis vid vattnet och en vackrare plats kunde vi inte stå på. Gänget som var med var Sanna och Josefin, båda från Västervik, samt Mira från Kalmar. Det var inte bara visfestivalbesökare som besökte oss. Då vi inte stod inne på musikområdet kunde vi prata med alla Västervikbesökare. Sommarens finaste foldrar; Grön glad sommar, Hjälp djuren i Kina och Vägen till Vegoland spreds och många stannade till och diskuterade dem med oss.
En minnesvärd episod var när en tjej som hette Linda kom förbi och pratade med oss. Hon berättade om filmer hon sett där djur blir misshandlade. Vi tipsade henne att kolla in filmen Peacable Kingdom (se den här) från Tribe of Heart som bland annat visar en annan sida, nämligen hur djuren borde ha det. Hon kom tillbaka dagen efter och hade blivit väldigt berörd. "Den borde alla se", sa hon. Vi kan bara hålla med.
// Kristofer Sofroniou, turnécoach
12 juli: Härlig djurrättsdag på Nääsville bluegrassfestival
Sjövikens festplats i Ätran är allt en liten idyll, stämningen var perfekt för lagom avslappnade djurrättssamtal.
Vi fick ett otroligt positivt bemötande av både besökare och arrangörer. Anna och Alex, som utgjorde dagens team, fick svara på många nyfikna frågor om djurrätt. Vi fick en hel del förfrågningar om vegetarisk mat - det serverades som sagt endast kött på den här festivalen - men det finns ju gott om vegetarianer även i bluegrassens land! Tyvärr hade vi inte med oss något att bjuda på, men vem vet vad vi hittar på till nästa år… Stämningen var öppen och avslappnad, och till sköna banjotoner berättade vi allt vi visste om djurindustrin, och vad man kan göra åt den. Många var de besökare som tackade oss för att vi kom dit. Det är en hel del människor som går runt och har en känsla av att allt inte står rätt till med vårt sätt att utnyttja djur, men som inte känner till omfattningen av denna verksamhet utan blir närmast chockade när de får veta hur det ser ut i kycklingindustrin eller i försöksdjurens värld. Men visst kan man väl dö en lycklig död i skogen, undrade en dam som berättade att hon bara åt kött från älg och andra vilt levande djur. Hur kan döden vara lycklig när man vill leva, undrade vi, och visst höll hon då med om att älgen, precis som grisen, kon eller kycklingen, inte har något intresse av att bli skjuten för att hamna på någon människas tallrik. Djur är inte måltavlor, underhållning eller mat, de är egna individer som finns till för sin egen skull. Läs mer om jakt här.
Juli är en nyckfull månad vad gäller vädret. Framåt kvällen hörde vi avlägset muller, men det närmade sig snabbt och det var precis att vi hann dra in bordet i tältet innan störtregnet kom. Resten av kvällen varvade skurar med sol, turligt nog sammanföll uppehållen i regnet med uppehållen i musiken, så vi hade att göra även under de senare timmarna. Innan vi vinkade adjö till Nääsville Bluegrassfestival pratade vi med arrangörerna om maten. Vi berättade hur många som varit framme och frågat efter vegetariska alternativ, och de å sin sida berättade att de hade fått önskemål från flera av banden som var vegetarianer. Vi bjöd på djurvänliga grillrecept, de tackade och sa att de definitivt skulle fundera på detta till nästa år.
Nästan alla festivalbesökare fick med sig våra goda grillrecept hem.
Djurens Rätt är inga ufon i bluegrassens värld. Vi har bara inte visat oss tillräckligt innan. Djurrätt hör hemma i alla åldrar, alla stilar, alla sammanhang. Tack för i år Nääsville!
10 juli: Sjukt skön sommartorsdag i Stadsparken
Det var fullt ös i djurrättstältet i Stadsparken. Många var nyfikna på vårt arbete, och ville vara med och hjälpa till.
Kvällen bjöd på oerhört många djurrättssamtal, det var inte lugnt en sekund. Väldigt många boråsare tyckte att det här med djurfadder var en himla bra idé, och vi fick många nya medlemmar. Är du inte djurfadder än? Klicka här, så får du veta mer om hur du kan stödja Djurens Rätts arbete för djuren!
Rävmond (alias Martin) var extremt poppis hos såväl 3-åringar som 13-åringar, kanske ännu mer hos de senare. Det blev många rävkramar och många ballonger. 1200 veganska grillrecept lämnade våra lådor och hamnade i boråsarnas händer, påsar och väskor.
Många ballonger blev det! Jessica visade sig vara en hejare på ballongblåsning.
Nästa torsdag är det återigen fest i Borås, men då är sommarturnén i Mölnlycke. Till nästa år kommer vi definitivt att se till att göra varje sommartorsdag i Borås till en djurrättstorsdag. Hör av dig om du vill vara med!
Alla blir glada över att träffa oss! Får man inte en ballong får man grillrecept, får man inte grillrecept har man i stället fått syn på en jätteräv bakom tältet!
9 juli: Bland nyfikna pensionärer i Alingsås
Malin samlar namnunderskrifter. Många vill hjälpa till att få stopp på de mest plågsamma djurförsöken.
Sommarens godaste grillrecept delades ut till nästan alla som gick förbi, protestlistan mot plågsamma djurförsök blev allt längre och vi fick ett par nya medlemmar på kuppen. Sammanfattningsvis så tror jag att både vi och marknadsbesökarna en väldigt trevlig dag!
Såhär glad blir man av att prata djurrätt i Alingsås! Malin, Ilja och Alexander var mycket nöjda med dagen.
//Ilja
9 juli: Djurens Rätt på Grisarnas dag
Ronja
Onsdagen den 9 juli var det Grisarnas dag på Växplats Nybyn, utanför Norrtälje. Där bor grisarna Ronja och Bill och i år fyller de 10 år. Djurens Rätt var så klart på plats denna dag.
Det är Kristina Mattsson som var förbundsordförande för Djurens Rätt mellan 1993-1998 som driver Växplats Nybyn. En rogivande plats där man kan handla kravmärkta blommor, kryddor och växter, fika i caféet där man t ex kan få en päron- och pecanpaj med grädde - helt veganskt! I butiken finns ekologiska och rättvisemärkta presentartiklar, godis, leksaker och nyttoföremål från hantverkare och ideella organisationer över hela världen.
Kristina visade bilder på sina grisar som från början var fyra. Tyvärr har både Pippi och Bull gått bort, Bull två veckor innan födelsedagen. Det var besöksrekord på Nybyn denna dag och de besökare som kom och lyssnade fick inte bara höra hur fint Kristinas grisar har det utan även hur torftigt, ledsamt och plågsamt Sveriges alla andra tre miljoner grisar har det i sina korta liv och t ex hur hangrisarna kastreras. Ronja, Pippi, Bill och Bull har i tio år fått gått ut och in genom dörren som de har velat, de har kunnat rulla sig i lera och torkat i solen. Bökat och lekt i snön. De flesta av deras olycksbröder och -systrar får bara se solen den enda gång de kommer ut den dagen de ska transporteras till slakt.
Jaha, tänkte kanske nån besökare som satt och lyssnade, vad ska man äta om man inte äter grisar då? Det var där Djurens Rätt kom in i bilden. Gabriella Terneborg, konsumentansvarig inom Djurens Rätt, kom och visade upp olika vegoprodukter, berättade om allt möjligt man kan äta som är snällt och gav råd om hur man gör om man bestämt sig för att vegomat är den rätta vägen. Besökarna plockade inte bara med sig receptblad och annat Djurens Rätt-material hem, de fick även provsmaka vegansk mjukost, pastej och några stekta vegoprodukter medan solen sken. Och förstås gå och träffa Ronja och Bill som grymtande låg i halmen!
29 juni - 6 juli: Internationellt samarbete för alla djur, överallt, hela tiden.
Japp. Roskilde var fint. Årets festival var en härligt torr och varm upplevelse. Djurrättsmässigt var den inte så dum heller. Djurens Rätt samarbetade med våra danska vänner i Anima, och det var ett samarbete som hette duga. Tillsammans nådde vi ut till otroligt många besökare, 18500 landar siffran på för Djurens Rätt (det är 20% av alla på hela festivalen!), och vem vet hur många fler som danskarna hann prata med under dessa åtta dagar. Över 80 nya medlemmar i Djurens Rätt, och 200-300 nya för Anima. Mängder av nya namn på protestlistorna, och varje dag hade vi väldigt bra djurrättssamtal. Vi gissar på ett par hundra nya vegetarianer också, många var de samtal där besökarna peppades till att välja nya gröna alternativ. Funderar du på att bli vegetarian men har ännu inte beställt ett vegetariskt startpaket? Se till att göra det bums, klicka här!
Ingen festival utan bilder, såklart. Här kommer en liten hint om hur det såg ut hos oss på Camp West.
Johan gör fint på planket bredvid oss. Våra affischer fick sitta förvånansvärt orörda, förutom de fina djurplanscherna med våra fyra budskap: djur är varken mat, kläder, försöksobjekt eller varor.
Två festivalbesökare spanar in våra snygga t-shirts. Vi hade både svenska och danska tröjor, extra mycket att välja på!
Maria samlar namnunderskrifter i kvällssolen. Vi samlar namn mot plågsamma djurförsök, Anima mot plågsamma djurtransporter. Väldigt många ville skriva på.
Kött som kött. Animas aktion väckte många reaktioner från besökarna. Det var väldigt många som stannade för att fundera över varför man plastar in levande varelser och sätter ett pris på dem. Ja, hur var det nu igen?
Johan pratar djurrätt. Varje kväll när teamet pratade igenom dagen var det en sak som vi alla återkom till - alla dessa riktigt bra djurrättssamtal. Samtal där vi berättat, ställt frågor, och filosoferat tillsammans med besökarna. Insikterna blandas med upprördhet och aktionslust. Vi uppskattar de här samtalen väldigt mycket, och det gör även de vi pratar med. Många var det som tackade oss när de lämnade tältet.
Ännu en besökare får sina fördomar mot djur testade, här av Tara.
Att sitta en stund i gräset (nåja, det var nästan gräs) och prata djurrätt i solen, kan det bli bättre?
Här har den annars så kameraskygga turnécoachen fångats på bild då hon provar en djurrättströja med dansk design. Eller hur var det nu, var den kanske amerikansk? Till höger ser ni i alla fall en lista på företag som Anima fått att skriva under på att de inte kommer att sälja päls i någon av sina butiker. Fast, vänta lite, har möjligtvis en svensk djurrättsorganisation varit inblandad i några av de där kontrakten? Eller kanske flera? Det kallas internationellt samarbete. För alla djur. Överallt. Hela tiden. Yes. Roskilde var fint.
27-28 juni: Veganpunkare och regn. Och mer regn.
Djurens Rätt tackar Punk Illegal för det här året, och hoppas på bättre väder till nästa gång!
26 juni: Musik + djurrätt = sant
Paul samlar namnunderskrifter på piren. Många är de som blir förvånade och upprörda över vad man faktiskt tillåts göra med djur i Sverige idag. Du kan också skriva under här.
Sista Sekunden är ett mycket trevligt gäng som spelade på festivalen den här dagen. De gillar djurrätt, och de gillar Djurens Rätt. De kom över med ett antal bandtröjor till oss som vi fick lov att ge bort som premie till de som valde att bli djurfaddrar, och passade under sin spelning på att göra reklam för oss. Dessutom uppmanade de alla i publiken att bli veganer. Tänk om alla band gjorde så! Behöver vi säga att vi alla var mycket nöjda med det här samarbetet?
Madeleine och Paul pratar djurrätt med besökarna vid festivalens snyggast pyntade infobord.
Ju längre kvällen gick, desto högre blev musiken. Båda de två stora scenerna var riktade rakt mot djurrättstältet, men våra duktiga volontärer kämpade på ändå. Även de som egentligen var lediga såg till att hjälpa till så fort de fick chansen. För så är det ju med djurrätt, man stöter på det överallt, vare sig man är aktiv eller inte. Och vi ges hela tiden möjligheter att förändra. Det är allt fint att vara djurrättare.
2-5 juli: Se bilderna från Sundsvalls gatufest
Sandra (som kaninen Kajnin) och Mika samlade in bortåt 750 namnunderskrifter för att stoppa plågsamma djurförsök.
Iréne och Olle hade gjort den populära tipstävlingen med chans att vinna presentkort på The Body Shop, Life hälsobutiker och på Sax o Kams ej djurtestade hårvårdsprodukter. Iréne instruerar.
Samarbete med The Body Shop i Sundsvall - många tog chansen att ställa sig på djurens sida och få body butter från The Body Shop.
Iréne och Olle i värmen i Djurens Rätts tält på Norrlands Hawaii.
Nunnor alltid på djurens sida.
Glöm päls - odla skägg!
2-5 juli: Sundsvalls gatufest och varför jag är här
Jag intervjuas som representant för Djurens Rätt tillsammans med Karro från RFSL i tältet bredvid. Jag svarar att gatufesten är ett bra tillfälle för oss på Djurens Rätt att prata om djurens situation och komma i kontakt med människor vi annars kanske inte skulle träffa. Karro håller med och säger att det behövs lite allvarligare inslag i den allmänna festyran. Att många människor söker allvar mitt i allt.
Det tar två dagar innan jag kommer på varför jag inte är nöjd med mitt svar på radioreporterns fråga. Och varför jag fortsatte att tänka på Karros svar om allvaret.
På festival, med musiken över allt, med de tunga lyften som går undan i takt med rytmen, med de glada människorna, med öronpropparna ipluggade och med fötter som till och från stampar takten och tar något litet danssteg helt av sig själva. Med allt detta glömmer jag varför jag är här. Allt är så glatt på festivaler. Det är ett sådant jippo. I bakgrunden blinkar tivolits Flygande matta och jag låter mig bedras av den glatta ytan på gatufesten.
Då dyker det upp något som får mig att minnas varför Djurens Rätt egentligen är på Sundsvalls gatufest. Peter berättar om sin resa till Kalifornien. När bilen uppe på motorvägen passerade längorna med tusentals och åter tusentals kor som stod fasttjudrade i öppna bås mådde han illa. Folk förstår inte vilket antal det rör sig om. De förstår det inte. Det är ohyggligt, det är vidrigt, säger han.
Jag känner igen det han pratar om och jag får lust att gråta. Minns att jag kände detsamma som Peter beskriver när jag åkte motorvägen norrut från Lima. Bussen passerade baracker för hönor eller kycklingar. Det var inte en eller två enorma rektangulära skjul. Det var tio, femton, tjugo stycken. Uppradade efter varandra i det som annars var öken tog det en stund innan jag vågade tänka tanken på vad det var. Och att föreställa sig insidan av barackerna, nej, det kunde jag inte. Från bussen såg jag Stilla havets vågor slå in mot stranden och jag minns tydligt - illamåendet rev runt någonstans långt inne i mig.
Tre tuffa killar kommer fram till tältet och undrar varför man ska bry sig om djuren när de ändå ska bli mat. Killarna är på skämthumör och kanske tycker de att Djuren Rätt är en skojig ploj på vägen till öltältet.
Det är så mycket känsla i Peters svar att killarna blir tysta när han säger att hanteringen av djuren är vedervärdig. Om man äter kött borde man verkligen bry sig om djuren. Själv har han valt att inte äta kött därför att han sett bilderna av kycklingar som växer så snabbt att benen inte bär dem, att han sett bilderna av hur de trängs ihop, han har sett bilderna av tjurens rädsla innan den bedövas, han har sett bilderna på uppspärrade ögonvitor och munnar som tuggar fradga. Han har sett bilderna på hur fåren transporteras och hur grisarna drivs framåt mot döden. De är vidrigt hur de föds upp och hur de behandlas. Det minsta vi kan göra är att bry oss, om vi nu verkligen ska äta kött överhuvudtaget.
Killarna blir tysta. Sedan håller de med. Och jag, jag står där och kommer på vad det var som fattades i svaret till radioreportern. Jag är här för illamåendet jag kände när jag en gång för många år sedan passerade baracker i den peruanska öknen. Jag är här för alla dem.
// Camilla Björkbom, kampanjcoach
29 juni-4 juli: Fem dagar på dansk mark
Situationen är givetvis inte riktigt lika gynsam för oss då det inte finns alls lika många svenskar som danskar på festivalen men med hemmasnickrad danska och knacklig engelska lyckas vi i alla fall få många intresserade och de svenskar som närmar sig vårt tält kan vara säkra på att lämna det med något värt att tänka på.
Det låter kanske för bra och en känsla av att allt fortlöper helt problemfritt infinner sig men riktigt så är det inte. Teamet har dragits med många åkommor. Taras röst försvan helt den tredje dagen, Bennys handled blev skadad och Marias och Johans hudfärg kan mest beskrivas som en nymålad svensk stuga - knallröd med vita knutar. Men men, likt actionhjältar som just blivit överkörda av en lastbil så reser vi oss igen och lyckas efter bandagering och smörjande åstadkomma en av festivalens hittills bästa dagar.
Som jag tidigare nämnde så har vi haft extremt många givande diskussioner och antalet nya medlemmar i kampen för djurens rättigheter har ökat markant. Visst, vissa perioder kommer en stark vilja att likt Ernst Hugo skrika ut sin irritation mot danskarna som dels är omöjliga att förstå och dels anordnar en festival med totalt värdelös vegan mat. Men trots det så älskar vi Roskilde och är otroligt nöjda över att få vara här och dessutom förändra så mycket för så många.
Tre dagar kvar nu. Full fart!
// Johan
Vinn biljetter till Countrysidefestivalen i Lindesberg 25-27 juli!
Här har du chansen att bli en av fem lyckliga som vinner två dagsbiljetter (värde 180:-/st) till Countrysidefestivalen! Allt du behöver göra är att fylla i namn och adress här nedan, svar på frågorna, klicka "skicka" och så kan det bli du som vinner!
Tävlingsfrågor:
1. Vad heter bandet 250 kg kärlek:s senaste album?
2. Vem har gjort låten "Här kommer Rebecca"?
3. Vad heter gitarristen i "Pär Enqvist Band"?
Tävlingsbidragen + fullständiga adressuppgifter skall skickas via e-post till [email protected], senast den 18 juni.
26-28 juni: Vätternfestivalen i Motala!
Torsdagen bjöd på rejäla regnskurar och få besökare. Men vi lärde känna tre nya volontärer, Ola, Eirik och Linda. Vilket kanonjobb de gjorde - man kan tro att de aldrig gjort annat än jobbat med sommarturnén!
Det var gott om barn och alla fick de med sig ballonger eller juniortidningen Rädda Djuren. Fredagen började med perfekt festivalväder, inte för varmt, inte för kallt och bara lite blåst.
Våra trogna medarbetare Dennis, Lisa och Björn pratade med de besökare som kom förbi och sedan var det dags för några att framåt eftermiddagen dra sig hemåt och förbereda packningen till det internationella "turnéstoppet" i Bryssel!
Tack Elisabeth för fantastisk gästfrihet, vi sov jättegott i sängarna, fick härlig frukost, fika och matsäck så vi klarade dag två på Vätternfestivalen galant.
26-28 juni: Peace and Love!
På torsdagen var det dags att flytta över Djurens Rätts infotält till det stora, mer högljudda och mer välbesökta musikfestivalområdet i Borlänge centrum. På eftermiddagen fick vi förstärkning i teamet av Jessica, och från infotältet hade vi utsikt rakt ut över stora scenen.
Klart populärast var tröjan "Glöm päls, odla skägg".
Den ena nya medlemmen efter den andra lämnade tältet med dess budskap på bröstet, både med och utan eget skägg. Det diskussionsglada teamet var också nöjda med alla långa intressanta diskussioner vi fick med festivalbesökarna.
Inspirerade av den nya rapporten om fiskar och fiskindustrin, "Under ytan", som Djurens Rätts etolog Lena Lindström har skrivit, kom vi ofta in på ämnet fiskar och hur fantastiska de är, och hur illa de far för människors skull.
På lördagen fick vi lov av de vänliga människorna på Ungdomscaféet Cozmoz (tack Borlänge kommun!) att visa filmen "Peaceable Kingdom" igen, och vi var glatt överraskade när det kom ca 100 personer och såg filmen, trots att det var sista festivaldagen och vi visade filmen tidigt i ottan kl 13.00, när vi befarade att de flesta fortfarande låg och sov på campingen.
28 juni: Sommarturnén besöker Sala och Ulva
Raindrops keep falling on my head.... Nej, det var inte sant. Solen skiner, men låten ljuder i bilen när vi fulla av optimism är på väg till Sala tidigt på lördagsmorgon. Bilen är packad med infomaterial, bjudkakor, pins, kokböcker etc.
Vi tänker finnas på plats när Sala stora lopp- och prylmarknad skall öppna denna morgon. Där blir vi väldigt trevligt mottagna av arrangörerna och visade till vår plats. Infobordet är iordningställt i god tid och när vi ser hur kön växer utanför insläppet är vi övertygade om en kanondag liknande den vi hade på Uppsalas största pryl- och loppmarknad i början av juni när vi framför allt fick ut massor av vegetariska recept.
Men ibland kan optimism och förhoppningar få sig en liten törn. Trots en stor besöksskara under dagen och hårt jobb vid bordet var inte intresset speciellt stort för Djurens Rätts infomaterial eller recept, konstigt nog försvinner dock våra bjudkakor från fatet. ;-)
Vi kanske var ett lite udda inslag bland de övriga deltagarna, men som det sägs: syns man inte så finns man inte. Att visa att djurrätt är något som är viktigt och att Djurens Rätt är en organisation som tar detta på allra största allvar, det är värdefullt i sig.
Dagen räddades i viss mån av två möten, besöket av mor och dotter, nyblivna vegetarianer, och en tjej som ville veta allt om föreningen samt ha ett exemplar av allt infomaterial som fanns på bordet inklusive tidningen Djurens Rätt. Förhoppningsvis mötte vi en blivande medlem och kanske t o m även någon som kan tänka sig att starta en lokalorganisation i Sala som i dagsläget inte finns.
Efter ett långt och givande samtal med de nyblivna vegetarianerna försåg vi naturligtvis dem med alla typer av recept vi hade med oss. Under bilresan hem till Uppsala är vi fulla av revanschlust och bestämmer oss för att inte packa ur bilen utan låta allt ligga kvar för att tidig söndagsmorgon åter besöka lopp- och prylmarknade ute vid Ulva kvarn utanför Uppsala.
Vi fick vår revansch. Söndagen ute på Ulva blev lika lyckad som besöket var i början av juni. Vid hemgång var högarna av infomaterial betydligt mycket mindre och bjudkaksburkarna tömda till sista smulan. Vi kände oss en smula slitna och trötta men mycket nöjda med helgens totalinsats och resultat.
26-28 juni: Kirunafestivalen och lusten
Kirunafestivalen lovar att skaka om min kropp som den tyngsta dynamitsalva LKAB någonsin bränt av i Kirunagruvan. När andra festivaler tänder scenlyse lovar midnattssolen att stråla över Kiruna. Och när andra festivaler bygger sin stora scen framför ett Åhlénskomplex kommer Kirunas Kebnescen att ståta framför hisnande snöklädda vidder. Man måste leva med dessa blånande berg och denna sol för att tro på dem.
Kirunafestivalen är 130 mil längs norrbottniska vägar, snöblandat regn, Emelie som blir Djurens Rätts dansande kanin, Alex som outtröttligt samlar namnunderskrifter, samisk indie, tyska husbussar, Anna som ställer upp den tjusigaste djurrättsmonter som skådats, renskötare, tre grader i juni, nattlig sol, tjugo grader och snö på fjällen, vajor med vita kalvar, Said som delar ut recept, byn som heter "spricka i berget" på finska, djurrättsaktivister, långkalsonger, nya Djurfaddrar, jägare, Joel som delar ut foldrar och bjuder på fika, beröm för vårt arbete. Kirunafestivalen är att vakna på morgonen med utsikt till världens ände och dagar som aldrig tar slut.
Kirunafestivalen är ett sjudundrandes team för djuren som under några dagar:
- samlar in 450 namnunderskrifter mot plågsamma djurförsök
- delar ut 25 stycken vegetariska startpaket
- välkomnar 10 personer som vill ställa sig på djurens sida och bli Djurfaddrar
- bjuder på 1000 receptfoldrar med vegetarisk grillmat
- bildar opinion för djurs rättigheter till in på småtimmarna
Med Kirunafestivalen lämnar vi snålblåsten och snödrivorna bakom oss. Med Kirunafestivalen kommer lusten att leva och lusten att få människor att förstå att djuren behöver våra röster. 
Belinda Fercher, ordförande Djurens Rätt Gällivare
Alex Olofsson, kontaktperson för Djurens Rätt i Kiruna
Said, Mimmi, Alex och Emelie som kaninen Kajnin.
Djurens Rätt på Kirunafestivalen, söndag 29 juni kl. 00:04
Som Anna sa: Kirunafestivalen is the shit.
Norr om polcirkeln för djuren,
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
