13-14 september: Grängesbergs marknad och vad Isabelle tyckte om att bli medlem
"Vad roligt det var att bli medlem!" hojtade systrarna och vinkade och skuttade iväg i folksamlingen med mamma i släptåg och med sina nya medlemskort.
Linnéa, Isabelle och Amanda på Grängesbergs marknad- tre systrar som tycker att alla borde vara snälla mot djuren.
Lisbeth från lokalavdelningen i Ludvika-Smedjebacken gör sitt första pass i Djurens Rätts infotält.
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
29-31 augusti: Jokkmokks höstmarknad
- Hur ställer sig Djurens Rätt till jakt, frågar en man i full jaktmundering.
Älgjakten startar på måndag. Idag är det söndag.
- Ja du, svarar jag, gemensamt för våra huvudfrågor är att de handlar om industrialiserad djurhållning där ett ofantligt antal djur föds upp med enda syftet att bli mat, kläder eller försöksobjekt. Men vi är en djurrättsorganisation och vi står alltid på djurets sida därför kan vi aldrig säga att det skulle vara okej att döda ett djur. Det finns ju inget djur som vill bli dödat, de vill leva.
- Just det, säger jägaren, nej, jag skulle bara kolla. Jag är medlem hos er nämligen men jag är samtidigt jägare. Jag är medlem därför att jag är emot att man föder upp djur.
Innan jag började jobba på Djurens Rätt som regionansvarig för Norrland och Dalarna fanns det de som sa att nej du, det där kommer aldrig att gå. De ojade sig, det där det blir tufft. Inte går det att prata om djurrätt däruppe. Men nog går det alldeles utmärkt att prata om djurrätt med såväl jägare som renägare i norra Norrland. Inte alltid, men tillräckligt ofta, sätts fördomarna på skam. Många har en relation till djuren och många är med oss i de frågor som rör djur i livsmedelsindustrin, inom pälsuppfödning och inom djurförsök. Därmed absolut inte sagt att Jokkmokks höstmarknad är ett paradis för en djurrättsaktiv för det är det inte- här säljs nästan bara renhorn och älgkorv, souvas och jaktknivar. Men det går, det går.
En annan morgon står en man och iaktar vår tidningsställ. Jaktbyxorna och jaktkepsen är på. Han har fastnat för rubriken "Förbjuden rävjakt fortsätter", läser och säger att det är fördjävligt. Tidningen rullas ihop. En stund senare går han förbi med tidningen nedstucken i byxfickan. "Bli Djurfadder!" står det med stora blå bokstäver på den del som sticker upp.
En tredje morgon tackar en man nej till våra pälsflygblad med orden "Nej tack hörredu, jag är jägare!" Men då är du säkert emot uppfödning av minkar för päls, säger jag, och det är han ju. Jag eldar på lite och när vi pratat några minuter säger han indignerat att "kycklinguppfödning, det är riktigt vidrigt! Kyckling det skulle jag då aldrig köpa. Och du, jag tar ett sådant där papper som du har". Visst.
När jag på söndagskvällen kör hemåt längs vittrade vägar där det är långt mellan gårdarna är alla rockmärken med texten "Skjut inte min kompis" slutsålda. Jag har sålt dem, inte till jägarna, men väl till deras döttrar, arbetskompisar och barnbarn.
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
28 augusti: Att hitta respekt i Luleå
De är fem stycken killar och tjejer från mediaprogrammet och de söker efter respekt. Eller snarare, de söker någonting som gestalar ordet Respekt. De har redan hittat Glädje och Bråttom och en handfull andra men Respekt var knepigare. Vid Djurens Rätt stannar de till.
- Kolla hörrni, det här är fan Respekt! Det är det!
En av tjejerna dirigerar mig hur jag ska stå och en annan tar bilden av ordet Respekt- Respekt är en djurrättsaktivist framför texten "Djur har rättigheter".
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
6 september: Även grå dagar skiner solen
Även Gråboborna trotsade i viss mån regnet. De sista sommarrecepten delades ut, och alla barn fick ett nummer av Rädda Djuren. Torgets konferencier presenterade oss flera gånger, utan att vi hade pratat med honom berättade han att vi jobbade mot plågsamma djurförsök, och att vi kunde berätta för besökarna om hur man behandlar djur på ett etiskt korrekt sätt. Det gjorde vi också, trots vädret och den annalkande hösten hade vi en hel del besökare och intressanta samtal, bland annat om djurförsök i undervisning. Det ska inte kännas ok att skära i ett koöga, något som de tre killarna som råkat ut för dissektionslektion på biologin höll med om. Inte hade de lärt sig något av lektionen heller, sa de. Vad är det egentligen vi lär ungdomar, när vi tvingar dem att gå emot sin naturliga känsla att inte vilja skära i djur och djurdelar? Ja inte mycket om anatomi, det är ett som är säkert. Däremot lär vi dem att djur inte är värda mer än ett uppkopierat dubbelsidigt A4-papper. Och vi lär dem att de ska förtränga sina empatiska förmågor - man får ju inte vara en mes som inte vågar vara med! Läs mer om djurförsök och dissektioner i undervisningen här och här.
Det var lite av ett hundtema denna friskvårdsdag. Här ser vi freestyledans i regnet.
Framåt eftermiddagen lättade molnen, och solen tittade fram. Hur gärna vi än vill att den här sommaren ska fortsätta resten av året, ja resten av nästa år också för den delen, är nu hösten i full gång. Sommarturnén har ett par stopp kvar, sedan tackar den för i år med ett rekordresultat. 180 turnédagar, 92 turnéstopp. Oändligt många djurrättssamtal, massor av djurrättspepp. Och framför allt - en helt otrolig insats från alla underbara volontärer som varit med i sommar. Håll ögonen öppna efter nästa nummer av tidningen för en liten sammanfattande betraktelse över sommarens aktiviteter! Och du missar väl inte att fortsätta hålla koll på hemsidan? Hösten bjuder på massa djurrättsarbete, nu i september är det dags för bokmässan i Göteborg, och vecka 38 har vi extra fokus på pälsfrågan. Sommaren må vara över, men Djurens Rätt jobbar oförtrutet vidare. Vi ses!
