Tidig bilfärd längs E4:an söderut. Gråtung morgon över Örnsköldsvik.

Morgonpigga västernorrlänningar fick turnéns och Kajnins ankomst annonserad i radio Västernorrland kvart över sju. Förutom en snabb överblick över Djurens Rätts arbetsområden, en presentation av Kajnin och tips på vad man kan göra för att hjälpa djuren fick de även, i den arla morgonstunden och alltsammans på fyra minuter, veta hur man bakar en sockerkaka utan ägg.

Lokaltidningen mötte upp på torget och intervjuade Björn medan jag gjorde ett pass som trevlig kanin. 



Kajnin, tidigt på plats på torget i Örnsköldsvik.



Kajnin och ett par av hans vänner.

Roligt, och viktigt för mig som kampanjcoach, var de medlemmar som kom fram till tältet på torget för att hälsa. Och i Örnsköldsvik var ni många som kom förbi! Sådant muntrar upp massor och det är så roligt att träffa er! Även om vi kommer till helt nya städer, där jag inte känner någon sedan tidigare, så känns det alltid bra och lite som hemma när gamla och nya medlemmar kommer fram och pratar. Jag vet att vi är av samma sort och att vi står på samma sida, på djurens.


Medlem som kom förbi och uppmuntrade!

En ung tjej som vi träffade på Kirunafestivalen kom fram nu i Ö-vik och bestämde sig för att bli Djurfadder. Det händer alltmer att vi återser gamla bekantskaper från tidigare festivaler. Jag pejlade in en man med en märkligt bekant grön tröja med texten "Djur är inte mat". Den hade han inhandlat på i Djurens Rätts monter på scoutlägret Jiingijamborii i Skåne. Och nu var tröjan på torget i Örnsköldvik som en vänlig hälsning!

Till sist: pizzatips! Ska det ätas pizza i Ö-vik rekommenderar team nord pizzeria Mamma Mía, ett stenkast från Stora torget. De har alldeles utmärkt delikata veganska pizzor som inte står på menyn men som pizzabagaren svänger ihop på beställning med kronärtskockshjärtan och ruccola, soltorkade tomater och oliver.

Efter pizzan kör vi mot Östersund. Det mörknar hastigare nu, sommarturnén är snart över och det är midnattssolens tid också. Bergen står mörka. Imorgon upp tidigt och flera dagars djurrättspratande ligger framför oss på Storsjöyran.

Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Djurens Rätt

 

Jag fortsätter min norrländska resa för djurens skull och i helgen är turen kommen till Trästockfestivalen i Skellefteå. När vi körde in på parkeringen ringde en journalist från lokaltidningen Norra Västerbotten och gjorde ett "På tråden"-reportage med mig och Camilla. Jag fick tillfälle att berätta att jag vill vara en röst för alla de djur som inte har någon.

Ett smakprov från mitt fotoalbum:



På festivalen träffade jag på en annan kanin som skrev på vädjandelistan om att satsa på djurfri forskning.



Evelina från Umeå hade jag träffat en vecka innan på Täfteåfestivalen. Idag dök hon upp och hjälpte mig med namninsamlingen.



Rebecka och jag i Djurens Rätts infotält på Trästockfestivalen.

För djuren,
Kajnin
Turnékanin
Djurens Rätt

Att Åsele är Lapplands svar på Ibiza påstår de i P3:s Morgonpasset samtidigt som jag svänger av E12:an mot Dorotea och Åsele. Nu har inte jag varit på Ibiza någonsin men man tänker sol, strand, varmt, fullt med mat, musik och solbrända människor. Det som fattas för att Åsele ska kvalificera sig som svar på Ibiza är väl i så fall stranden men varmt och soligt och rejäl norrländsk folkfest är Åsele marknad.

Marknaden var redan inne på sin fjärde och sista dag när jag kom dit. Åseles lokalavdelning hade traditionsenligt hållit ställningarna för djuren under hela helgen mitt i marknadsvimlet. En rask promenad genom marknadsområdet, från parkeringen till Djurens Rätts marknadsstånd och med djurrättsglasögonen stadigt på, erbjöd följande syner:



Nedslående synintryck för en vegetarian och inga vidare middagsutsikter men desto roligare är det då att Djurens Rätt har en lokalavdelning med riktiga eldsjälar i Åsele. Ett par av dem på bild här nedan, Åke och Helen.

Åke och Helen. För djuren i Åsele.


Under dagen delade vi ut ballonger samt några hundra exemplar av receptfoldern Grön Glad Sommar till såväl Åselebor som långväga resenärer och hemvändare. Medan hundar släckte sin törst i den vattenskål som Åke ställt ut hann hundägaren skriva på vår vädjandelista för djurfri forskning och få med sig en påse med material från Djurens Rätt. Några intressanta och peppande samtal utspelade sig runt bordet. Bäst var den unga tjej som kom förbi flera, flera gånger och vid dagens slut fullkomligt klätt sin familj i knappar från Djurens Rätt. Där har vi en framtida kampanjcoach kanhända?

På sommarturné i Lappland och för djuren,
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Djurens Rätt

Redan när vi packade upp tältet på Fristadstorget fick vi en försmak för hur dagen skulle bli - flera nyfikna stannade och frågade "Vad blir det här då?" och knappt hade vi fått receptfoldrarna ur bilen förrän de var i händerna på intresserade.

Djurens Rätts ko-medarbetare Kornelia, som var med i dagens turnéteam, var helt klart den mest populära besökaren. Alla barn inom synhåll kom fram till henne för att få en ballong och tidningen Rädda Djuren och för att trycka hennes klöv. Men bland de minsta var det tyvärr några som tyckte att Kornelia var alldeles för stor och läskig...

En liten skvätt regn framåt kvällen var egentligen det enda som inte var supertrevligt med vårt besök i Eskilstuna, som i övrigt närmast kan beskrivas som ett litet ego-boost för Djurens Rätt. Så gott som alla vi pratade med var noga med att poängtera hur viktigt det är att bry sig om djuren och vilket bra jobb de tycker att Djurens Rätt gör.

Flera medlemmar kom fram till tältet för att säga hej, och vi fick faktiskt några alldeles nya medlemmar också!

Kristofer pratade med en man som hade arbetat på AstraZeneca (inte som forskare). Han berättade att han hört hundar genom ventilationen och det var det värsta han hört. Hundarna skrek av smärta. Han tyckte vi gjorde en bra insats för djuren och att vårt arbete var viktigt. Vi kan bara hålla med om allt han sa.

Ett annat minnesvärt möte var mannen som först bara gick förbi och med ett glatt skämt tackade nej till den utsträckta receptfoldern, för att efter några minuter komma tillbaka för att diskutera vegomat i detalj och intresserat fördjupa sig i foldern "Vägen till Vegoland" och med beslutsam min ta den med sig hem. Lycka till i köket!

(Vill du också testa läckra vegetariska recept? Ladda ned Grön Glad Sommar!)

Läs om vårt besök i lokaltidningen här.

Imorgon bär det av till Våghustorget i Örebro. Vi ses där!

För djuren,
Kristofer Sofroniou och Sofia Leander
Turnéteam öst
Djurens Rätt

Från ett mulet men glatt Sundsvall bloggar jag, Hönrietta. Dagen började med vind som tilltog och som ryckte och slet i tältets väggar, bläddrade runt bland foldrarna på bordet och skakade om i mina fjädrar där jag stod och delade ut sommarreceptfoldrar på Sjögatan.



Sandra och jag delar ut sommarreceptfoldrar på Sundsvalls gatufest.

Många människor som vi pratat med idag blev förvånade över att vi är 80 miljoner djur som sätter livet till i den svenska livsmedelsindustrin varje år, och då har vi inte ens kunnat räkna fiskarna eftersom de mäts efter vikt i ton. När vi sagt det till dem vi mött har de ibland svarat:
- I världen, menar du?
- Nej, inte alls, utan här i Sverige, här och nu.
- Menar du det, att det är så många?
- Ja, och då förstår man ju att hönan här är intresserad av att fler och fler ska välja vegetarisk mat som ett djurvänligt alternativ.
- Ja men visst, det är klart.



Anna-Lena och jag.

Om människors och djurs rättigheter samtalade vi med Amnestys värvare uppe på Storgatan. Ytterst handlar det om rätten till sitt liv och sin kropp för såväl människor som djur. Vi hade ett mycket intressant samtal om att vidga den moraliska cirkeln till att omfatta oss icke-mänskliga djur. Vi pratade om att de gränser som satts upp mellan arter egentligen inte finns. De finns lika lite som de gränser som dragits mellan svarta och vita, kvinnor och män. Att människor utnyttjar djur som produkter, varor, mat och underhållning är lika fel som rasism och sexism. Mänskliga rättigheter och djurs rättigheter går hand i hand.

Särskilt glädjande från Sundsvall denna dag är de många människor som kommit fram till tältet och sagt att Djurens Rätt gör ett bra jobb. Insamlingsbössan är välfylld och jag är glad över alla dem som valt att ge oss djur sitt stöd idag genom att skriva på vår vädjandelista mot djurförsök, genom att bli Djurfaddrar eller ungdomsmedlemmar och som skänkt pengar för vår sak som är alla djurs.




Direkt från gatufestens Sundsvall och med frisk vind i fjädrarna,
Hönrietta
Turnéhöna
Djurens Rätt

Regnmolnen har visat sig, men av någon ogrundlig anledning behagat att ej blöta ner Roskilde ännu mer. Och ja, det behövs verkligen inte mer vatten hær. Detta är den blötaste Roskildefestivalen i historien (t o m värre än 1991) med 70 mm regn hittills. Ca 30 mm till beræknas komma...

För Djurens Rätts arbete här på festivalen är regnet inte till någon fördel. Men många vågar sig ändå ut från sitt blöta tält och in i vårt hyfsat torra. Här skriver folk från många olika nationer på våra protestlistor, tar för sig av både danskt och svenskt djurrättsmaterial, sätter sig ner i en av våra mjuka soffor och diskuterar plågsamma djurförsök och andra viktiga frågor som rör djurförtryck.

Andra verkar uppskatta de stora möjligheterna till gyttjebehandling och badar och t o m cyklar (!) i de leriga sjöar som har bildats lite här och var. Problemet är bara att de dessutom tycker om att krama andra för att dela med sig av ler-glädjen. Tack... men nej tack.

Trots väder och vind har vi självklart dessutom fått tillökning i Djurens Rätt-skaran och våra t-shirtar syns lite överallt på leriga festivalare!

// Piff o Puff a k a Linnéa och Stella

Att klaga på vädergudarna vore som att svära i kyrkan, om med tanke på att Djurens Rätts Norrlandsturné återigen var placerat vägg i vägg med kyrkans tält så vore det ganska onödigt. Men om en nu måste klaga lite så hade det inte gjort så mycket om vinden hade mojnat något tidigare. Men det är inte bara vädret som värmer i Sundsvall.

Första dagen för Djurens Rätt på Sundsvalls Gatufest kändes alldeles för kort, timmarna bara flög i väg. Eller snarare fylldes de av utdelning av foldrar, kringvandrande med Hönrietta och samtal med nya medlemmar. Som Sundsvallsbo på Gatufesten är det svårt att inte springa på bekanta, och även ens bekanta får ibland utstå vissa diskussioner rörande djurrätt. Så var fallet då jag träffade en bekant idag, det som dock för mig var lite mer ovanligt var att vårt samtal ledde till att en äldre herre drogs med och fördjupade och berikade samtalet på ett engagerat sätt. Sådant värmer. Något annat som värmer är tonårskillen som får en broschyren stucken i handen och hans spontana kommentar är:

 Men det är ju något bra ju.

Men det som värmer mest var nog ändå när Camilla berättade om damen som kom fram till vårt tält och sa:

Det här är det enda vettiga på hela festivalen, allt annat handlar bara om att äta och slafsa.



Camilla och Sandra i full fart att diskutera djurrätt!

För djuren i ett varmt Sundsvall,
Anna Brittesland
Ordförande Sundsvall/Timrås lokalavdelning

Måndag på Roskildefestivalen. Førsta riktiga arbetsdagen hær nere. Regnet har hamrat hela natten, men nær vi slår upp portarna lyser solen. Vårt tælt (eller som danskarna sæger "bod") ær fantastiskt fint. Inrett med tv/video, tre soffor, stiliga djurrættsbanderoller, lådvis med infomaterial och peppade aktivister.

Liksom tidigare år ær det verkligen en blandad skara som hittar hit. Allt från øvertygade djurrættare till kompletta noviser. Att kastas mellan samtal dær man ena gången får argumentera før att djur har kænslor (jo, de har faktiskt det!) till att vid ett annat tillfælle sitta och diskutera vegansk matlagning. Kontrasterna ær stora, men det gør upplevelsen av att vi utrættar ett viktigt jobb hær nere starkare.

Nåja, det mesta vi gør den hær dagen øverskuggas dock av regnet som kommer. Himlen øppnar sig och tæltet øversvæmmas. Vi øser ut vatten med hænderna, med jospaket och kokkærl. Kændes lite som en dålig film emellanåt. Efter två timmar ær lervællingen ændå ett faktum. Då hittar vi ett helt berg med træflis inne på ett back stage-område. Det ær svårt att førmedla lyckokænslan som spred sig i det svensk-danska djurrættsteamet. Att man kunde bli så glad øver en massa små, små træbitar, det hade jag inte en aning om. Hur många turer fram och tillbaka med tunga sopsæckar packade till bredden med flis det blev ær svårt att minnas, men golvet tæcktes med flis och armarna skakade av utmattning.

Væderprognoserna visade att mer regn ska falla nu i veckan. Det ær sådant som kan få den bæsta moral på fall, men kvællens slutspurt visade att både vi och Roskilde har mer att erbjuda æn lera och regn. Djurens Rætt ær nu ett dussin nya medlemmar starkare æn i søndags och turnén har fått uppemot fem nya volontærer till Hallandsbesøken i augusti!

Før djuren i Roskilde,
Benny Andersson
Kampanjchef

Djurens Rätt
[email protected]

Sista dagarna av Kirunafestivalen fick vi hjälp av två djurrättare från Kiruna, Alex och Joel. De var helt fantastiska och satte guldkant på vår festival. Alex hade sommarturnén träffat på redan nere i Hultsfred och han dök nu upp för att hjälpa till med flygbladsutdelning och namninsamlande både under fredagen och lördagen. Han delade ut ordentliga buntar av "Fördomar mot djur?" och sommarreceptfoldern samt besatt den lokala kännedomen om var vi skulle kunna träffa på Kirunas ungdomar. Han tog också med sig en rejäl uppsättning material för att fortsätta sprida budskapet även efter att festivalen avklingat och Kiruna återgått till vardagen.



Joel blev värvad till vårt tält, inte av oss utan av sin pappa som jobbade i Svenska kyrkans tältkåta. Joel blev sedan kvar hos oss och förgyllde våra dagar och nätter genom att laga mycket god vegansk lunch som han hade med sig i en kylväska åt hela teamet samt bjuda hem oss att sova hos familjen i Svappavaara. Här nedan tillsammans med Belinda, ordförande i Gällivare lokalavdelning.



Lördagen var vår mest hektiska dag med många besök till tältet. Tyvärr stod vi alldeles för nära scenen så när Lordi och Christer Sjögren och The Ark drog på var det teckenspråk som gällde. Trots det lyckades Björn upprätthålla ett samtal om djurrätt och djurförsök i en timme samtidigt som Lordi spelade. Efteråt var Björn hes men besökarna nöjda med samtalet som de haft. Vi är tre personer som jobbat tolv timmar om dagen med att prata djurrätt i tre dagar. Det gör 3x3x12 timmar djurrättssnack i Kiruna. Plus all den tid som Alex och Joel hjälpte till! Små djurrättsfrön har såtts i fjällen!

På lördagskvällen upptäckte vi en plötslig folksamling i Ungdomens hus tältkafé vid sidan av oss. Det visade sig vara idolvinnaren Marcus Fagervall som signerade. Björn räckte mig en "Handbok för djuren" och jag ställde mig lydigt i kön med alla tjejer i undre tonåren. Framme vid Marcus räckte jag fram boken och körde samma fras som jag upprepat minst hundra gånger de senaste dagarna "Känner du till Djurens Rätt?". Och det gjorde han ju. Så fick Djurens Rätt sin handbok signerad av Idolvinnaren i ett tält på Kirunafestivalen. "Marcus Fagervall" står det. Och så i nedre hörnet ett "BRA!" till allas vårt arbete för djuren!





För djuren i midnattssol,
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Djurens Rätt
[email protected]

Den vita kanin som dök upp på Kirunafestivalen med ett budskap om djurens rättigheter kommer det att talas länge om. Och festivalen har redan bett mig komma tillbaka nästa år!




Uppmärksamheten som jag som turnékanin drog till mig har varit stor. Barnen har klappat mig och skakat hand, föräldrar har fotograferat mig och hundratals namn har samlats in på vädjandelistorna för djurfri forskning.

Mina turnéteamskollegor har föredömligt förklarat för festivalbesökarna att vi måste satsa på att utveckla de alternativa metoderna till djurförsök för att vi ska kunna ersätta försök med djur. Intresset har varit bra och många människor har fått chansen att höra talas om Djurens Rätt, våra arbetsområden samt grundsyn medan de undertecknat listan och fått med sig ett flygblad.

När jag delar ut dubbelt så många flygblad som Camilla säger hon att folk tycker att flygblad från en kanin är trovärdigare än de som hon delar ut. Hon har rätt. Eller vad säger ni om den engelsktalande kvinna som väljer att fråga mig, turnékaninen, om vägen till turistbyrån istället för någon av de hundratals Kirunabor runtomkring?




Jag har träffat hundratals människor som nu fått höra att det finns alternativ till djurförsök och att djurförsöken inte är etiskt försvarbara eftersom vi icke-mänskliga djur är individer med behov och intresse av att leva våra liv. Ibland blir de människor som jag möter upprörda över försök på hundar men menar att djurförsök ändå är nödvändiga. Efter en stunds samtal med mina kollegor börjar de så reflektera över varför de upprörs så mycket över plågade hundar men inte när det gäller andra djur. De börjar fundera över varför de inte omsätter det de redan vet om sällskapsdjuren till alla djur, nämligen att alla djur oavsett art är individer. Utifrån vår art har djur behov och intressen som vi har rätten att få tillgodosedda. Människans makt ger inte rätt att ta ifrån oss våra liv utan ansvar för våra liv!




Kiruna, vi ses igen nästa sommar!

För djuren i Norrland,
Kajnin
Turnékanin
Djurens Rätt

"Med Kirunafestivalen kommer lusten att leva. Den skakar om din kropp lika starkt som den tyngsta dynamitsalvan i Kirunagruvan. När andra festivaler riggar scenlyse tänder vi midnattssolen. När andra festivaler bygger sin stora scen framför ett Åhlénskomplex kör vi Kebnekaisemassivet som kuliss."


Upp tidigt, snabbt ihop med tältet och frukost i bilen för mig och Björn och sedan fort ut på E10 mot Kiruna. Djurens Rätts turnébil är på väg till Kirunafestivalen och framför oss reser sig Kebnekaisemassivets snötäckta spetsar mäktigt mot himlen. Jag får känslan av att vi är den ensliga norrländska vägens riddare. För djurens skull. Några renar står och äter vid vägkanten och tyska turister stannar husbussen och fotar. Det gör vi också. Parkerar oss mitt i vägen och tittar på renarna. Men hur var det nu med parollen att "djur är inte underhållning"? Skämt åsido,  Björn och jag pratar sedan om bilolyckor där renar eller älgar är inblandade och hur det ges som ett säkerhetsskäl att hålla älgstammen nere för att minska bilolyckorna. Men, är det inte fler bilar inblandade i bilolyckor än vad det är älgar?




Framme i Kiruna. Vi får plats tillsammans med Svenska kyrkan och Ungdomens hus i en sluttning strax ovanför Kebnescenen. Därifrån ser vi LKAB:s enorma gruva rakt fram och bakom oss har vi Kebnekaisemassivet och den yttersta tundran. Rakt under oss är marken hålig av gruvgångar. Därför kommer hela Kiruna att flyttas bit för bit nästa år. Innan alltihop rasar. Jag tänker att det här är nog en av de mer intressanta miljöer som finns att slå upp ett infotält i. Ihålig mark, galet vacker utsikt över fjällen och det grå massiva berg som är gruvan. 

Rakt framför oss säljs renchips och wokad älg. Det känns trist men kompenseras lite av att jag kommer i trevligt samspråk med kvinnan från Margits konfektyr som säljer veganska kolaremmar och nougatbitar med päronsmak. Alla från vårt team som handlar godis av henne under festivalen får lite extra mycket i sina påsar. Tack Margits konfektyr, det var underbart! Vi ses på Jokkmokks marknad i augusti!

Festivalens första dag är försiktig och mycket lugn. Djurens Rätts kanin Kajnin, som tröttnat på storstadslivet och hakat på till de fria vidderna och barrskogsdoften i norra Norrland, trampar runt på festivalområdet och hjälper mig att samla in namnunderskrifter till förmån för djurfri forskning. "Ja, Kajnin här är ju väldigt intresserad av att vi utvecklar och förfinar de alternativa metoder som finns till djurförsök för att han ska slippa utsättas för lidande" säger jag. Kajnin nickar och dem vi pratar med tittar medkännande på honom och skriver på medan barnen känner på kaninens päls. 




Fram på kvällen börjar det regna och den utlovade midnattssolen uteblir. Vi klafsar runt i gummistövlar och regnställ, Björn, Belinda och jag men humöret är på topp trots regn och långkalsonger! Besökarna till tältet är inte så många under torsdagen men mötena är kvalitativa guldkorn. Vi träffar både gamla och nya medlemmar som kommer fram till tältet och hälsar på. Den äldsta är en 82-årig dam som varit medlem i fyrtio år. En av fritidsledarna i tältet intill som Ungdomens hus har visar sig vara gammal NSMPD:are (medlem från den tiden då Djurens Rätt hette Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök). Hon bestämmer sig för att ta upp kontakten med Djurens Rätt igen!

Axplock från dagens möten i Kiruna:
Belinda pratar med en köttkock från Gällivare som köpt en snowboard av en vegan. "Kött är mord" står det på den.
Björn tar emot en djurfadderanmälan från Margareta vars man står brevid och säger "Men Margareta, ska du verkligen? Har du nu tänkt igenom det här ordentligt?" "Du, jag har tänkt på det här i flera år" svarar Margareta bestämt och signerar sitt medlemskap i Djurens Rätt.

Med Kirunafestivalen kommer lusten att leva och låta leva!

För djuren genom Norrland,
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Djurens Rätt

[email protected]

Regn, regn, regn sæger prognoserna om veckan. Men idag har vi klarat oss med bara en liten skvætt på en halvtimma. Vi delar info-tælt med danska Anima liksom førra året. Tæltet ær flott och samarbetet mellan oss grannlænder fungerar fint! Lite svårt ær det att førstå danskan, men vi har ju en vecka på oss att styra upp det.

Alla ni som ær på væg till Roskildefestivalen, missa inte att besøka oss. Vi finns på Camping West, mitt bland skoførsæljare och underliga henna-tatuerare. Ses!

Hilda-Maria Sandgren
Turnécoach

Djurens Rätt