Lite fick ni allt vänta...
...men det är det ju lätt värt när man får se sådana här fina bilder! Bildfest från Way out west, varsågoda!
Foto: Charlotta Andersson
Såhär såg det ut mest hela tiden. Full fart utan uppehåll.
Det är härligt med människor som är öppna och beredda att ta till sig information. Efter att vi hade pratat om kycklingindustrin ett tag frågade den här killen hur det var med fiskarna egentligen. Vi berättade. Och vi var alla överens om att fisk inte är så gott längre när man känner till hur de har plågats. Han bytte genast t-shirt. Vill du också få en ny, snygg tröja med en uppmaning om att lämna fiskarna ifred? Ta en titt i Djurens Rätts webbshop!
Lisa samlar namn mot plågsamma djurförsök. Vi pratade med intresserade besökare långt in på kvällarna. Här har vi tänt lamporna för kvällen, men det är ännu många timmar härliga djurrättssamtal kvar.
Jodå. Det går att förändra världen. Att beställa ett sommarkampanjpaket och dela ut är en bra början!
Vad händer här tro? Alla mumsar på något, vad kan det vara... Ah, det är kakor såklart! Flera kilo djurvänliga kakor gick åt i ett nafs under kakfesten. Way out west-besökarna gillade kakor. De gillade också Djurens Rätt. Såhär många nya medlemmar har vi faktiskt aldrig fått på en och samma gång. Bli medlem du också!
Way out west var fint. Riktigt fint. Ses igen nästa år!
Foto: Charlotta Andersson
Såhär såg det ut mest hela tiden. Full fart utan uppehåll.
Det är härligt med människor som är öppna och beredda att ta till sig information. Efter att vi hade pratat om kycklingindustrin ett tag frågade den här killen hur det var med fiskarna egentligen. Vi berättade. Och vi var alla överens om att fisk inte är så gott längre när man känner till hur de har plågats. Han bytte genast t-shirt. Vill du också få en ny, snygg tröja med en uppmaning om att lämna fiskarna ifred? Ta en titt i Djurens Rätts webbshop!
Lisa samlar namn mot plågsamma djurförsök. Vi pratade med intresserade besökare långt in på kvällarna. Här har vi tänt lamporna för kvällen, men det är ännu många timmar härliga djurrättssamtal kvar.
Jodå. Det går att förändra världen. Att beställa ett sommarkampanjpaket och dela ut är en bra början!
Vad händer här tro? Alla mumsar på något, vad kan det vara... Ah, det är kakor såklart! Flera kilo djurvänliga kakor gick åt i ett nafs under kakfesten. Way out west-besökarna gillade kakor. De gillade också Djurens Rätt. Såhär många nya medlemmar har vi faktiskt aldrig fått på en och samma gång. Bli medlem du också!
Way out west var fint. Riktigt fint. Ses igen nästa år!
8-9 augusti: Grande finale på Way Out West
Vad får man om man tar 7 sjukt duktiga djurrättare, en musikfestival i Sveriges näst största stad, samt 25 000 besökare? Succé, såklart! Den här helgen har faktiskt slagit alla rekord, vi har fortfarande inte riktigt kunnat smälta hur stort det här egentligen är.
När vi skulle bygga upp infotältet dagen innan festivalen var vi dock inte så säkra på att det skulle gå så bra som det gick. Vi blev anvisade en plats som låg lite avsides, precis bredvid bajamajorna, och SMHI hade lovat ösregn både fredag och lördag. Nåja, Djurens Rätt är ju ingen organisation som är känd för att ge upp vid lite motstånd, tvärtom, så vi anlände till Slottsskogen på fredag förmiddag vid gott mod. Vi hade också utrustat oss med en armada av bajamajalappar, halva A4-papper med korta texter om hur trångt grisarna och kycklingarna har det. Naturligtvis hade vi dagen innan sett till att mäta hur stor en bajamaja är, så att besökarna när de hade en lugn stund på festivalen kunde läsa att man får hålla 24 kycklingar på en yta stor som en bajamaja, och att ytan per gris i Sverige faktiskt är mindre än ytan av denna portabla toalett. Och det är inte så mycket roligare i gris- och kycklingstallarna än vad det är på en bajamaja heller.
Under de båda dagarna hade vi en strid ström av besökare vid tältet. Placeringen visade sig vara perfekt - lagom långt från scenerna så att man kunde prata, och vid en naturlig uppsamlingsplats. Det fanns verkligen inte en lugn stund, ända in på natten efter de sista konserterna när området skulle stänga kom det besökare som ville prata och/eller bli Djurfaddrar.
På lördagen anordnades det kakfest i djurrättstältet. Vi hade dels bjudit in alla i Djurens Rätts Facebook-grupp (gå med där du också!), dels berättat för alla vi träffade att vi hade flera kilo vegankakor som vi ville bli av med. Det tog max en halvtimme innan alla kakorna var borta. Och på den tiden hann vi prata med otroligt många besökare, samla massa nya namn på listorna och värva flera nya Djurfaddrar. Way Out West-besökarna var intresserade, engagerade och väldigt peppade på att göra något för djuren.
Detta var andra året för Way Out West i Göteborg. Enligt arrangörerna kommer de definitivt tillbaka ett tredje år. Om Djurens Rätt också återvänder, ja det behöver man knappast fråga. Vi kommer att vara fler djurrättare, ha större tält, högre flaggor, längre bord, mer kakor, mer foldrar, mer t-shirts, mer besökare, ja det blir mer av allt. Som nu fast i kvadrat. Eller kubik.
Men hur var det med det där ösregnet då? Sånt där som kan sabba en hel festival? Ja, det missade Göteborg helt och hållet. Någon enstaka skur här och där, men i princip uppehåll och sol hela dagarna. ”Det kan ju inte bli bättre”, kanske någon annan hade sagt i det här läget. Men icke Djurens Rätt. Vi är sjukt glada och stolta över den här helgen, men vi nöjer oss aldrig. Det är mycket kvar att göra, vi kan alltid bli fler, större, bättre, göra mer. 75 miljoner kycklingar väntar otåligt på stallgolvet. Om du inte redan är medlem, bli det idag! Djuren behöver dig.
För er som inte kan få nog av Way Out West, håll ögonen på den här bloggen. Ryktet säger att det snart kommer att dyka upp riktigt schyssta djurrättsbilder här. Den som väntar på något gott väntar ofta alldeles för länge, men förhoppningsvis inte i det här fallet. Ses snart igen, alltså.
När vi skulle bygga upp infotältet dagen innan festivalen var vi dock inte så säkra på att det skulle gå så bra som det gick. Vi blev anvisade en plats som låg lite avsides, precis bredvid bajamajorna, och SMHI hade lovat ösregn både fredag och lördag. Nåja, Djurens Rätt är ju ingen organisation som är känd för att ge upp vid lite motstånd, tvärtom, så vi anlände till Slottsskogen på fredag förmiddag vid gott mod. Vi hade också utrustat oss med en armada av bajamajalappar, halva A4-papper med korta texter om hur trångt grisarna och kycklingarna har det. Naturligtvis hade vi dagen innan sett till att mäta hur stor en bajamaja är, så att besökarna när de hade en lugn stund på festivalen kunde läsa att man får hålla 24 kycklingar på en yta stor som en bajamaja, och att ytan per gris i Sverige faktiskt är mindre än ytan av denna portabla toalett. Och det är inte så mycket roligare i gris- och kycklingstallarna än vad det är på en bajamaja heller.
Under de båda dagarna hade vi en strid ström av besökare vid tältet. Placeringen visade sig vara perfekt - lagom långt från scenerna så att man kunde prata, och vid en naturlig uppsamlingsplats. Det fanns verkligen inte en lugn stund, ända in på natten efter de sista konserterna när området skulle stänga kom det besökare som ville prata och/eller bli Djurfaddrar.
På lördagen anordnades det kakfest i djurrättstältet. Vi hade dels bjudit in alla i Djurens Rätts Facebook-grupp (gå med där du också!), dels berättat för alla vi träffade att vi hade flera kilo vegankakor som vi ville bli av med. Det tog max en halvtimme innan alla kakorna var borta. Och på den tiden hann vi prata med otroligt många besökare, samla massa nya namn på listorna och värva flera nya Djurfaddrar. Way Out West-besökarna var intresserade, engagerade och väldigt peppade på att göra något för djuren.
Detta var andra året för Way Out West i Göteborg. Enligt arrangörerna kommer de definitivt tillbaka ett tredje år. Om Djurens Rätt också återvänder, ja det behöver man knappast fråga. Vi kommer att vara fler djurrättare, ha större tält, högre flaggor, längre bord, mer kakor, mer foldrar, mer t-shirts, mer besökare, ja det blir mer av allt. Som nu fast i kvadrat. Eller kubik.
Men hur var det med det där ösregnet då? Sånt där som kan sabba en hel festival? Ja, det missade Göteborg helt och hållet. Någon enstaka skur här och där, men i princip uppehåll och sol hela dagarna. ”Det kan ju inte bli bättre”, kanske någon annan hade sagt i det här läget. Men icke Djurens Rätt. Vi är sjukt glada och stolta över den här helgen, men vi nöjer oss aldrig. Det är mycket kvar att göra, vi kan alltid bli fler, större, bättre, göra mer. 75 miljoner kycklingar väntar otåligt på stallgolvet. Om du inte redan är medlem, bli det idag! Djuren behöver dig.
För er som inte kan få nog av Way Out West, håll ögonen på den här bloggen. Ryktet säger att det snart kommer att dyka upp riktigt schyssta djurrättsbilder här. Den som väntar på något gott väntar ofta alldeles för länge, men förhoppningsvis inte i det här fallet. Ses snart igen, alltså.
1-3 augusti: Med solen i ögonen och skaterampen i ryggen
Skateboardramp, Djurens Rätt, skateboardramp.
Mitt i entrén till Slottsskogen, Göteborgs motsvarighet till New Yorks Central Park, gick VM i slalom skateboard av stapeln de tre första dagarna i augusti. Roliga evenemang är bra ställen att vara på, tycker vi. Och det tyckte rejält många andra också. Tiotusentals människor strömmade förbi den nyasfalterade backen och tusentals av dem fick lite tankestoff från Djurens Rätt.
Kartongerna med informationsmaterial gapade tomma efter ett tag. Bara de första två dagarna fick 1 600 personer tips om bra grejer att lägga på grillen istället för döda djur. Och lika många fick möjlighet att läsa mer om hur djuren i päls-, livsmedels- och djurförsöksindustrierna behandlas. Att frågan om djurs rättigheter är något som engagerar många gick inte att ta miste på.
En klassiker är tillbaka. Nu i 100 % ekologisk bomull. Det blir bara bättre.
VM i all ära, men när ballonger kommer in i bilden då är valet lätt. Många glada juniorer fanns i Slottsskogen de här dagarna. Och nästan lika många ballonger.
Kristoffer var inte bara generös med ballongerna, utan också en hejare på att prata med människorna i Slottsskogen om vår namninsamling för att stoppa de plågsamma djurförsöken i Sverige.
Tre dagar med ömsom stekande sol och ömsom hällregn gav bra resultat. Vi lämnade Slottsskogen med en positiv känsla och det dröjer inte länge innan vi återvänder. Denna gång till Way Out West med 25 000 besökare. Då står tältet 500 meter längre in i Slottsskogen.
2/8: Djurens Rätt @ Prideparaden
Samtliga foton: Jennie Backman
31 juli - 2 augusti: Putte gillar Djurens Rätt
Vi vet inte riktigt vem Putte är, det är ett ganska vitt begrepp som man får tolka själv enligt festivalarrangörerna. Men oavsett vem Putte är, vet vi att han eller hon gillar Djurens Rätt. Det är helt uppenbart efter den här helgen. Tre dagar hos Putte i Karlskoga med ett peppat djurrättsteam, det kan ju bara inte gå fel.
Vi fick låna ett tält av de snälla arrangörerna, vilket innebar att vi slapp släpa med vårt eget. Det innebar också att vi var tvungna att improvisera lite för att få till väggar på tältet, eftersom det vi lånade kom utan väggar. Här ser vi Frida "Ställningsbyggaren" Olsson säkra staketet som skulle bli vår bakre vägg. Djurrättsarbete kan vara väldigt tungt ibland, bokstavligt talat!
De första två dagarna sken solen på oss och besökarna, och vi samlade in mängder med namn på protestlistorna. 780 namn blev det totalt, inte illa alls! Nu är det dags för Eskil och de andra i regeringen att fatta att det inte är ok att utsätta djur för obegränsat lidande i djurförsök.
Dags att ge sig ut med protestlistorna! Frida och Sonja körde en tävling - vem kan snabbast fylla en lista? Karlskogaborna ville väldigt gärna skriva på, så det var inga problem för någon av dem. De kom tillbaka till vårt infotält med ett par sekunders mellanrum - jämnt lopp!
Vi delade ut massor av foldrar, inte bara till besökare utan även till musiker. När Frida stod i kö för att få en Neverstoretröja signerad, såg hon att någon lämnade fram ett Fördomar mot djur-häfte att få autograferna på. Naturligtvis måste ju Neverstorekillarna då få ett eget ex att behålla!
Trummisen i Neverstore - kanske blivande djurrättare, vem vet?
Det enda moln framför solen under den här festivalen var just molnen framför solen på lördagen. Vilket ösregn! Det vräkte ner så mycket att man knappt vågade gå utanför infotältet. För att inte tala om vilken översvämning Frida hade i sitt tält på campingen - som en simbassäng! Som tur var lättade regnet framåt eftermiddagen, och ett par timmar efter att området öppnat var det uppehåll. Sedan var det full fart igen. Puttebesökarna räds inte blött gräs!
Våra grannar på området var riktigt trevliga. Vi såg dem förse besökarna med airbrushtatueringar av allehanda slag, men tyckte att det saknades en viss symbol. Trevliga djurrättare som vi är fixade vi genast en åt dem. Givetvis med tanken att vi skulle få en varsin sådan, vilket vi också fick. Tack snälla!
Finn tre rätt! Spontantatueringar is the shit. Frida, Anna och Linnea är som ni ser mycket nöjda.
Putte var alltså en riktigt härlig filur. Hoppas vi ses igen nästa år!
Vi fick låna ett tält av de snälla arrangörerna, vilket innebar att vi slapp släpa med vårt eget. Det innebar också att vi var tvungna att improvisera lite för att få till väggar på tältet, eftersom det vi lånade kom utan väggar. Här ser vi Frida "Ställningsbyggaren" Olsson säkra staketet som skulle bli vår bakre vägg. Djurrättsarbete kan vara väldigt tungt ibland, bokstavligt talat!
De första två dagarna sken solen på oss och besökarna, och vi samlade in mängder med namn på protestlistorna. 780 namn blev det totalt, inte illa alls! Nu är det dags för Eskil och de andra i regeringen att fatta att det inte är ok att utsätta djur för obegränsat lidande i djurförsök.
Dags att ge sig ut med protestlistorna! Frida och Sonja körde en tävling - vem kan snabbast fylla en lista? Karlskogaborna ville väldigt gärna skriva på, så det var inga problem för någon av dem. De kom tillbaka till vårt infotält med ett par sekunders mellanrum - jämnt lopp!
Vi delade ut massor av foldrar, inte bara till besökare utan även till musiker. När Frida stod i kö för att få en Neverstoretröja signerad, såg hon att någon lämnade fram ett Fördomar mot djur-häfte att få autograferna på. Naturligtvis måste ju Neverstorekillarna då få ett eget ex att behålla!
Trummisen i Neverstore - kanske blivande djurrättare, vem vet?
Det enda moln framför solen under den här festivalen var just molnen framför solen på lördagen. Vilket ösregn! Det vräkte ner så mycket att man knappt vågade gå utanför infotältet. För att inte tala om vilken översvämning Frida hade i sitt tält på campingen - som en simbassäng! Som tur var lättade regnet framåt eftermiddagen, och ett par timmar efter att området öppnat var det uppehåll. Sedan var det full fart igen. Puttebesökarna räds inte blött gräs!
Våra grannar på området var riktigt trevliga. Vi såg dem förse besökarna med airbrushtatueringar av allehanda slag, men tyckte att det saknades en viss symbol. Trevliga djurrättare som vi är fixade vi genast en åt dem. Givetvis med tanken att vi skulle få en varsin sådan, vilket vi också fick. Tack snälla!
Finn tre rätt! Spontantatueringar is the shit. Frida, Anna och Linnea är som ni ser mycket nöjda.
Putte var alltså en riktigt härlig filur. Hoppas vi ses igen nästa år!
