Efter en biltur från havet och Göteborg förbi västgötaslättens åkrar och små orter kom vi fram till Skara. Här har jag inte varit sedan jag var barn och besökte klassiska Skara Sommarland, och staden var finare än jag mindes den. Men vad jag inte heller kunde minnas var den tunga lukt som spred sig från Scans stora slakteri över halva staden.

Vi förstod först inte vad det var för lukt. När vi rullade in med vår buss mötte vi en djurtransport och jag såg hur grisarna trängdes i den för att komma åt fönstret. Vilken skräck det måste vara att känna hur man körs närmare och närmare den plats varifrån en sådan lukt kommer och förstå det öde man tvingas att gå till mötes. Vi höll varsin halsduk över näsan och körde vidare in mot Hötorget dit vi blivit dirigerade.

Där var det fint. Bredvid Willy's (numera stolta Grön Glad Sommar-utdelare), restauranger, Skatteverket och vid gatstensprydda gator placerade vi vårt tält. Man kunde ju tro att man behöver vara fyra stycken för att få upp tältet på ett effektivt och smidigt sätt, men är man så grymt starka och coola som Anahita och jag så räcker det med två. :-)

Med slakteriet i närheten blev problemen vi jobbar med så mycket mer påtagliga än vad de oftast är. Verkligare. Men på samma gång blir det ju också påtagligare att det är viktigt jobb vi gör. En kille på, jag gissar, 16 år förstärkte den peppande känslan. Anahita och han stod och pratade länge. Han lyssnade på vad hon hade att berätta och kom med egna funderingar. Smart kille. Han berättade om var vi kunde köpa veganmat och att det värsta han vet är människor som skaffar sommarkatt för att sedan avsäga sig sitt ansvar utan att tänka på konsekvenserna.

En kvinna kom och bad oss om tips på ej djurtestade produkter. Hon ville ha information att ge till sin dotter för att även hon skulle välja att bara handla snällt och bra. Skara som stad är vacker och alldeles idyllisk. Det är musikens och nöjets stad, men inte minst var det här Djurskyddsmyndigheten (R.I.P.) hade sin borg.

Mitt mål med att stöta på Bert Karlsson och be honom att bli Djurfadder misslyckades. Jag hittade inte honom någonstans. Skit. Men jag träffade andra människor, bra människor. Det är roligt, för hur många man än tror att man har pratat med under sommarens minst sagt omfattande turné, möter man fortfarande folk med tankar och formuleringar som gör att man lämnar staden med lite mer lärdom i bagaget. Jag hoppas att det är ömsesidigt.



Här har vi en alldeles nybliven Djurfadder och ett snyggt tält på ett snyggt torg.




Men hallå eller, vilka snygga t-shirts! Möt upp oss under turnén, bli Djurfadder och... få en!


Är det någon, under mitt liv (eller åtminstone just nu) som jag absolut inte får glömma att tacka, så är det Sofia. TACK för att vi får bo i ditt hus under denna vecka. Du gör vår vardag på slätten så mycket lättare.

Ja, just det! Imorgon är vi i Mariestad. Vi ska stå på Nya Torget från tidig morgon och fram till eftermiddagen. Kom gärna dit. Vi vill jättegärna träffa dig för att snacka. Och om vi har tur kanske du är sugen på att dela ut lite recept och tidningar till förbipasserande marknadsbesökare? Men vad fint, då ses vi!

Tack och hej.

Hilda-Maria Sandgren
Turnécoach
Djurens Rätt
[email protected]