I Jokkmokk dricker jag mitt kaffe ur björkvrilskåsa och virar halsduken ett varv till runt halsen. Halvvantarna sitter på. Vädret är kärvt men människorna varma och vänliga som ingen annanstans. "Jo, nu är det vinter" säger de från Tanzania-projektet i tältet brevid. Men jag envisas med att fortsätta köra sommarturné. Sommar och vinter är sinnestillstånd. Jag envisas trots att mörkret faller allt hastigare över norra polcirkeln.




Jokkmokk är Sveriges näst största kommun efter Kiruna. Tretusen invånare på platser med de vackraste namnen: Padjerim, Muddus, Voullerim, Sarkavare, Randijaur, Själlarim. Här uppe blir kartboken poesi. Jag reste ut ur Comviqs täckning redan efter Boden. Sarek ligger runt hörnet, hänförande och hiskelig. Fria vidder och snötoppade fjäll.

"Nejmen, det här är jag ju med i!" utbrister en fjällvandrande kvinna från Stockholm som hastar förbi tältet på lördagsmorgonen. "Vad roligt att ni är här!!! Gunnel, Gunnel, ser du? Det här är jag ju med i!" hojtar hon till sin väninna som hunnit en bit högre upp på vägen mot en väntande frukost på hotellet. Hon låter så stolt och glad över att hitta oss på marknaden i Jokkmokk, och få visa upp Djurens Rätt för sin väninna, att jag sträcker lite extra på ryggen.

Stolt och rak rygg, det kom jag att få många anledningar att ha under dagen. Stolt över att vara med i Djurens Rätt som har så fantastiska medlemmar!

Djurens Rätts kontaktperson i Jokkmokk, Erik Andersson, är 84 år och vegan efter ett helt liv med biodynamisk odling. Han kom förbi framåt lunchtid med smörgåsar, kaffetermos och bullar. Norr om polcirkeln har Erik kämpat för djuren, såväl övergivna katter som bedövningsskjutna björnar och dödsdömda kor. Nu har han duvor och rådjur som han ser till att mata varje morgon utanför huset.

Erik berättar om hur han för flera år sedan sade till sin goda vän Ella som drev Fyrkantens katthem att "du som så mycket älskar djur och lever för dem, då ska du ju inte äta upp dem." Ella blev fundersam, säger Erik. Och mycket riktigt, avslöjar han nöjt, ett par dagar senare ringde Ella upp och bad om vegetariska recept.



Erik (till höger), kontaktperson för Djurens Rätt i Jokkmokk, i samspråk med medlemmen, vännen och författaren Hans Andersson.


Flera av Djurens Rätts medlemmar kom förbi tältet för att hälsa på Erik. En av dem var Hans Andersson, Norrbottensförfattare och medlem i Djurens Rätt. Han skriver om Sarek och de vilda djuren och har vandrat varje kvadratmeter. Det går att älska naturupplevelser utan att skjuta djur.

"Djurutnyttjande finns överallt, i alla kulturer" säger Kajsa apropå renskötsel. Hon är Norrbottens äldsta same. Men inte bara det, utan också medlem i Djurens Rätt sedan trettio år tillbaka.

Efter mötena med dessa personer förstår ni säkert att jag känner mig glad och stolt över att vara medlem i Djurens Rätt och i gott sällskap.

Men det var inte bara jag som var stolt den här dagen. Det var även medlemmen Mats, fritidspolitiker för miljöpartiet i Jokkmokk, som sa att: "Jag är en stolt medlem i Djurens Rätt. Det är en av de organisationer vars arbete jag verkligen beundrar."

Vi fick också en ny, och förhoppningsvis även stolt, Djurfadder som skrev sin Djurfadderanmälan med följande motivering: "Det här var det vettigaste jag sett på hela marknaden. Det är ju bara krims och krams. Nej, jag vill bli Djurfadder!"

För djuren norr om polcirkeln,
Camilla Björkbom
Kampanjcoach
Djurens Rätt