9-11 augusti: Uppsala Reggaefestival

På en klöveräng längs med Fyrisån i Uppsala gick Uppsala Reggaefestival av stapeln för 7:e året i rad. I varmt men lite fuktigt väder ställde vi upp tältet dagen innan festivalen och njöt av att kunna gå barfota i gräset. Eftersom turnéteamet bestod av uppsalabor och stockholmare njöt vi också av att kunna sova hemma!




Ida letar efter rätt tröjstorlek till en ny medlem, och Kristofer står beredd att ta emot ett nyinfyllt Djurfaddermedgivande.


När festivalen började var det ingen tvekan om att det var reggae det handlade om - dreadlocks och virkade grön-röd-gula mössor så långt ögat kunde se.


Musiken var smittsam och snart dansade hela festivalområdet - inklusive Djurens Rätts turnéteam. Till en början hade festivalen ett lugnt tempo, och många som kom fram till tältet var redan vegetarianer eller veganer och ville bara säga att de var glada att se oss där. Kul!




Ett ungt par stod länge och läste i foldern "Djur är inte försöksobjekt: Stoppa de plågsamma djurförsöken i Sverige!" medan Kristofer berättade om organisationen för deras kompis.

På lördagen tog festivalen riktigt fart: intresserade flockades och vi fick fullt upp med att dela ut material, berätta om protestlistan om mer pengar till djurfri forskning och om vad Djurens Rätt står för.


Som sojagrädde på moset blev vi bortskämda av Siw och Anders med Uppsalaavdelningens specialitet: Läcker veganmat. Fantastiskt efter en lång dag i infotältet. Varmt kaffe och hjälp i tältet tackade vi inte heller nej till, och innan vi visste ordet av var det dags att stänga.


En annan höjdpunkt var att få spåna argument och hitta fakta till killen som ville diskutera djurrätt med sin pappa mjölkbonden. Det är inte lätt att ifrågasätta sin familj - modigt! Vi blev också glada att få träffa lite gamla vänner: Plamen som hjälpte oss på scoutlägret Jiingijamborii var där, och Jörgen som var ansvarig för Djurens Rätts senaste valkampanj kom också förbi med sin fantastiska lilla dotter Alba.

När det bar iväg hemåt på lördagskvällen hade vi fortfarande musiken i öronen (och i fötterna!) men var ändå tacksamma att vi slapp krypa in i ett trångt tält... :-)

Sofia Leander
Kampanjcoach
Djurens Rätt
[email protected]


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback