Raindrops keep falling on my head.... Nej, det var inte sant. Solen skiner, men låten ljuder i bilen när vi fulla av optimism är på väg till Sala tidigt på lördagsmorgon. Bilen är packad med infomaterial, bjudkakor, pins, kokböcker etc.

Vi tänker finnas på plats när Sala stora lopp- och prylmarknad skall öppna denna morgon. Där blir vi väldigt trevligt mottagna av arrangörerna och visade till vår plats. Infobordet är iordningställt i god tid och när vi ser hur kön växer utanför insläppet är vi övertygade om en kanondag liknande den vi hade på Uppsalas största pryl- och loppmarknad i början av juni när vi framför allt fick ut massor av vegetariska recept.

Men ibland kan optimism och förhoppningar få sig en liten törn. Trots en stor besöksskara under dagen och hårt jobb vid bordet var inte intresset speciellt stort för Djurens Rätts infomaterial eller recept, konstigt nog försvinner dock våra bjudkakor från fatet. ;-)

Vi kanske var ett lite udda inslag bland de övriga deltagarna, men som det sägs: syns man inte så finns man inte. Att visa att djurrätt är något som är viktigt och att Djurens Rätt är en organisation som tar detta på allra största allvar, det är värdefullt i sig.

Dagen räddades i viss mån av två möten, besöket av mor och dotter, nyblivna vegetarianer, och en tjej som ville veta allt om föreningen samt ha ett exemplar av allt infomaterial som fanns på bordet inklusive tidningen Djurens Rätt. Förhoppningsvis mötte vi en blivande medlem och kanske t o m även någon som kan tänka sig att starta en lokalorganisation i Sala som i dagsläget inte finns.

Efter ett långt och givande samtal med de nyblivna vegetarianerna försåg vi naturligtvis dem med alla typer av recept vi hade med oss. Under bilresan hem till Uppsala är vi fulla av revanschlust och bestämmer oss för att inte packa ur bilen utan låta allt ligga kvar för att tidig söndagsmorgon åter besöka lopp- och prylmarknade ute vid Ulva kvarn utanför Uppsala.

Vi fick vår revansch. Söndagen ute på Ulva blev lika lyckad som besöket var i början av juni. Vid hemgång var högarna av infomaterial betydligt mycket mindre och bjudkaksburkarna tömda till sista smulan. Vi kände oss en smula slitna och trötta men mycket nöjda med helgens totalinsats och resultat.