Här kommer den utlovade fortsättningen på berättelsen om Putte. Varsågoda!

Så var det ännu en gång dags för Karlskoga och allt vad Putte i Parken har att erbjuda! Trots att det verkade vara lite av något av en högtid och folkfest däruppe så verkade alla veta lika lite som jag vem denna Putte nu var. För vem är Putte egentligen? Och varför gömmer han sig? Vi hann inte fundera så mycket över detta men det kom senare att visa sig att Putte kan vara lite vad som. En känsla, en stämning, en grym låt, ett ögonblick av lycka eller en väldigt god smålandsrulle utan ost - så jag gissar att alla fick sin "share of Putte" under de fyra dagar han härjade i stan.

I alla fall, under dessa omtalade fyra dagar infann sig så klart Djurens Rätt på plats. Det var Anna, Karin, Linnéa, Sofia och jag, Paulina, som denna gång hade humöret på topp för djurens skull.

Dagar av regn, vind, kyla, sol, och ännu mer regn susade förbi och vi var tacksamma för varenda Putte som hade öronen öppna för mer än bara musiken. När kylan blev för påträngande så var det gymnastiska övningar som gällde och när regnet upphörde tackade vi för det och gjorde vad vi var bäst på - haffa och upplysa folk om sånt som kan tyckas bör vara ren allmänbildning.

En dag började med att hela raddan av infotält nästan bokstavligt talat flög iväg trots att de var fastsurrade både i varandra och med tyngder, vi fick som tur var fatt i vårt då det lättade från marken och hindrade det från att blåsa bort helt. Flera av organisationerna som stod bredvid oss kom inte till sina tält den dagen, men vi stod stadigt där och var allmänt duktiga, tycker jag! Tur att vi hade extra tyngder med oss i bilen, tältet stod kvar på marken resten av festivalen.

Lärorika dagar med mycket tänkvärt, mycket lera, mycket nudlar och mycket trevligt folk kan jag med handen på hjärtat tillägga, och jag tackar så mycket för denna gången. Hare gôtt!

...Och keep up the good work folks!

Text: Paulina Berntsson