TORSDAGEN 23/7

Efter att ha spenderat ungefär 20 minuter med att vandra upp och ned längsmed Södergatan för att leta upp tältet vi skulle hålla till i fick vi äntligen syn på en grå bil med trycket Djurens Rätt. Bilen innehöll Anna och Anna, 3000 grillrecept, en massa annat material, tält och en vattenkokare som vi tillsammans släpade på som galningar för att placera på vår ”enorma” yta som vi så tjusigt fått tilldelade. Det vill säga mitt emellan ett enormt stånd med godis och en läderförsäljare. Men det var ingen som hade tid, ork eller lust till att gnälla onödigt mycket över detta utan vi satte istället igång med att i ett rasande tempo packa upp allting lite elegant.

Vår lilla allians bestod utav mig, Emelie, och mina två vänner Camilla och Olga. På plats fanns även Zofia, Johan, Anna H och Anna L. Efter lite information som verkade fruktansvärt knepig var vi genast i full färd med att samla in namn till 8hours-listan, dela ut recept och information samt signa upp medlemmar.


Olga är en hejare på att samla namn!

Till att börja med hade vi ett himla flyt, fast sedan började allting bokstavligt talat att flyta till följd utav ett störtregn.


Johan förbereder sig för att ge sig ut med recepten trots ösregnet, medan jag signar upp ännu en Djurfadder. Zofia ser till att det inte fattas ballonger till de små.

Vädret har inte alls varit speciellt rättvist tycker jag. Det har antingen varit regn och åska eller stekhet sol. Men det stoppade verkligen inte helsingborgarna från att komma och besöka oss och de allra flesta skrev på och pratade med mycket positiv respons. Om man bortser ifrån den äldre herren som började skälla ut mig och slå på min protestlista med motiveringen: ”Lämna det här till lantbrukarna! Ni står här och demonstrerar och det tjänar ingenting till! Ni vet ingenting om hur det är och det kommer att bli mycket dyrare att äta om ni ska hålla på och lägga er i!” osv. osv. Därefter erhöll jag ytterligare en utskällning utav en liten tant som tyckte att pensionärerna, de har det minsann värre! De får inte ens gå ut! Som om det nu skulle vara djurens fel. Egentligen tyckte jag mest att de var komiska och hade helt glömt bort dessa incidenter när en annan ännu mindre tant klappade mig på kinden och sa att det var superbra att någon kunde stå på djurens sida! (Fast hon skulle inte skriva på listan, för det var dubbelmoral.)


Det här gjorde vi mest hela tiden. Sedan tog de blå armbanden slut. Djurfaddrarna fortsatte dock strömma in.

Framåt halv tio eller någonting rundande jag och Camilla av för dagen med massor av nya medlemmar och ett hittills okänt antal protestlistor underskrivna.

FREDAGEN 24/7

Efter att ha tryckt i oss mackor innehållande höga halter lök, och efter inhandling av tuggummin för att medlemmar och protestlistepåskrivare inte skulle skrämmas bort, var vi återigen i full färd med att blåsa upp ballonger, vilket nästan tog död på en, lägga upp nytt material på bordet och prata igenom gårdagens dagsrapport.

Positivt: Bra respons och många medlemmar.
Negativt: Vädret.


En hel armé av djurrättsaktivister ser till att ingen passerar tältet utan att bli erbjuden vegorecept eller tillfrågad om man vill skriva på mot långa djurtransporter.

Våra första besökare trillade in lite innan elva och dessa bestod utav två herrar som genast skulle sätta igång med att ironiskt berätta om blodiga biffar och att de inte tänkte bli faddrar om de inte fick ett eget fadderdjur!

Jag: Men du kan klippa ut bilden på den här hunden (håller upp broschyren om djurförsök).
Man 1: Den hunden är säkert död för längesedan!
Jag: Ja, men han har säkert släktingar!

Varpå ett asgarv ifrån mina kollegor uppstod, och där står jag och försöker vara seriös och värva medlemmar. Men det räckte visst inte med övertygelse ifrån hans sida.

Man1: Men mjölk då, får man dricka mjölk om man är med här?
Jag: Det får du väl göra, men det är inte naturligt att dricka mjölk när man slutat amma, och speciellt inte ifrån något annat djur.
Man1: (Ser ut som Långben och verkar inte ha fattat någonting av vad jag sa) Men korna måste ju mjölkas!
Anna H: När de har fått kalvar ja, mjölken är ju till kalven. De har inte mjölk annars.
Man1: (Ser ut som långben igen)
Jag: Ja alltså mjölk sprutar ju bara inte rakt ut som mens. (Jag har INGEN ANING om varför jag sa det där)

En gammal tant som gick förbi tittade förskräckt på mig och hela tältet började skratta igen. Jag misstänker att det är så att ibland passerar onödig trafik (komens) min hjärna som bara måste ut, tyvärr. Men i vilket fall som helst tog man1 och 2 med sig lite broschyrer och man1 kom tillbaka ytterligare två gånger under dagen med nya frågor, och han handlade dessutom en kokbok! Båda herrarna inhandlade också en varsin pin.


"Ät inte min kompis" och "Skjut inte min kompis". Coolaste herrarna i stan blir man efter ett besök hos Djurens Rätt.

Fredagen var ganska lugn över lag, om man bortser ifrån en annan fräckis med ölmage som var tvungen att vråla HÄLSOIDIOTER! När han gick förbi. Eller han som halvskrek ”Truten!” åt mig när jag försökte ge honom ett recept. Vad svarar man på det? ”Åh, förlåt, jag försökte ge dig någonting alldels gratis som inte var reklam, ska genast sluta.”

Anna och jag fick även försöka tyda vad en liten dansk man sa, det slutade i alla fall med att han började gråta för att han blev så rörd av vårt (och våra danska kollegors) arbete för djuren, och lade 100 danska i skrammelbössan. Dagen efter kom han tillbaka och köpte en Animal Liberation-tröja, varpå vi fick sommarens förmodligen längsta beröm.

Runt tresnåret var det bara jag och Anna kvar då Camilla skulle försvinna till jobbet. Nilen intog tältet varpå den förstörde diverse kokböcker och annat som låg i en låda som hade försett sig själv med ett hål. Åskan kom också på besök och lurade in en bra bunt med folk i tältet. Anna L kom tillbaka på kvällen efter att även hon jobbat och jag försvann hemåt vid nio.


Nilen har åkt hela vägen från Egypten för att bosätta sig i Djurens Rätts infotält ett tag.

Dagens trupp: Anna & Anna, Camilla & Olga halvdag, Andreas och jag.

LÖRDAG 25/7

Självklart så skulle tåget gå sex minuter för tidigt denna morgon så att jag inte hann med det första. Ganska sensationellt egentligen då tågen ofta är sena. Så en timme för sent anlände jag, men Anna och Anna satt ändå bara och fikade så det gjorde säkert ingenting! Djurfadderrekord satte vi i alla fall och de där blå armbanden tog slut och endast några få blanketter fanns kvar. Tröjorna började också ta slut och även recepten. En hel massa kom och ville skriva på och handla saker, även när det var dags för oss att packa ihop.


Pins - alltid poppis.

Idag hade vi två nya medlemmar vid namn Simon och Linda som hjälpte till och jobbade arslet av sig! Andreas återvände också och även Camilla som varit och jobbat kom vid sjusnåret. Framåt småtimmarna (säger vi för att det ska låta fint, klockan var väl 23) började packa ned tältet efter att det fick utstå den sista störtskuren och monsteråskan. Alla recepten hade delats ut och vi var ordentligt trötta, folk började bli fulla och hungern skällde ut oss mer och mer för varje tabbe vi gjorde med att lasta saker på fel plats och i fel ordning.


Simon och Linda - nya medlemmar som genast gav sig i kast med praktiskt djurrättsarbete.

Efter mycket om och men tjuvparkerade vi där man nog inte fick och gick för att äta pommes, pizza och falafel (som såg äcklig ut, det var den säkert [Emelie har någon märklig aversion mot falafel/red.anm.])! Återigen fick jag bli offer för skrattsalvor när jag drog mina skitroliga ordvitsar som de andra sa var dåliga. Dessutom berättade Andreas hur hans forna dialekt lät, detta resulterade i att jag gjorde en mindre fontän utav Coca Cola.

Anna körde sedan hem mig och Camilla till Ramlösa där någon (jag) somnade som en elefant tillsammans med katten och vaknade mitt i natten utav att Camilla i sömnen säger ”Vill du skriva på listan mummel mummel djurtransport?” Det är en riktigt inpräntad mening tillsammans med ”grillrecept?”. Speciellt eftersom att Camilla aldrig pratar i sömnen så vitt jag vet, vilket bevisar att man jobbat hårt! Det har vi alla under de här dagarna och med över 70 nya Djurfaddrar och drygt 1400 namn på 8hours-listorna kan vi säkerligen klassa oss som skitbra.


På festivaler ska man testa nya smaker har jag hört. Undertecknad testar tuggummiutbudet.

Text: Emelie Hansson
Foto: Camilla Bergvall och Anna Hallin