I Göteborgsavdelningen har vi Vegogruppen, Ungdomsgruppen och Föräldragruppen. Vi funderar på att starta Synthgruppen också. Synthare mot kött. Vi råkar nämligen, som av en slump, ha en hel hoper med synthare i Göteborg och det är väl anledningen till att så många från oss väljer att besöka Arvikafestivalen.



Arvika är en fantastisk festival med allehanda subkulturer samlade under samma värmländska sol och i år var besökarantalet extra högt, tack vare dragplåstret Depeche Mode. Förutom att vi synthardjurrättare passade väl in i klädkulturen, utmärktes årets Arvika av det stora antalet Djurfaddrar. Många av dem som kom fram till vårt infotält, var redan medlemmar eller åtminstone positivt inställda till djurrätt och vegokäk. Vissa kom fram och ville bli faddrar på direkten, utan omsvep. I den vansinniga hettan kändes det rätt gött att få vara lite lat för en stund.

Men allt var inte frid och fröjd och hårda synthbeats. Vår vistelse i Arvika präglades även av ett visst motstånd. Det första problemet var en mystisk mjukhet i ena framdäcket. Punktering! Det vara bara att sätta igång och byta däck, innan det var dags för en tre timmar lång kamp för att få tag på rätt information inne på festivalområdet. Vi ville veta var vi skulle slå upp vårt infotält och var vi skulle sova och inte minst behövde vi våra armband, för att överhuvetaget få vistas på området.



Till sist, när solen var på väg ner bakom talltopparna, blev vi tilldelade "festivalens bästa plats", enligt arrangören - längst in i en återvändsgränd, utan grannar och med en jättelik bankomatkö som skymde sikten och med en väldig skräphög vägg i vägg. Dessutom stod det stundtals bilar parkerade framför tältet. Vi hade helt klart ett lägre antal besökare vid tältet än tidigare år men de som kom fram var i synnerhet intresserade.



Det vi har med oss hem är trots allt glädje och inspiration. Vi kommer till exempel aldrig glömma jägaren som kom fram flera gånger för att snacka jakt och som för varje nytt besök blev mer och mer positiv. Det slutade med att han köpte pins och funderade på att bli medlem.

Text och foto: Jenny Luks