Efter en stressig vecka och lite datastrul kommer här en rapport från Växjö Rock Festival. Bättre sent än aldrig :)

Vi var tre glada (jag, Jon och Nathalie) som åkte i en fullastad bil från centrum och ut i skogen. Två till skulle senare göra oss sällskap, Nicklas och Emelie. Vackert beläget vid en sjö skulle helgens evenemang utspela sig och med detta en massa djurrättande hoppades vi. Redan från första stund var det dock mindre bra. Vi möttes av stress, problem och väldigt dålig information. Men vi tänkte minsann inte nedslås av detta utan gick till platsen som blivit utpekad åt oss och satte upp vårt tält. Inte helt lätt i blåsten och utan beskrivning men som vi alla vet är ju djurrättare väldigt smarta och tältet stod snart klart utan en enda svordom från mig, Emelie eller Jon.

Sedan var det bara att ta fram alla foldrar, böcker, pins och övrigt som vi hade med oss och vänta på att människorna skulle komma. Och vi väntade, och väntade, och väntade. Hade det inte varit för det fina vädret och det trevliga sällskapet hade jag blivit på ett väldigt dåligt humör. Vi satt där i vårt tält och blickade ut över ett så gott som folktomt område. Men skam den som ger sig för till slut kom det några stycken till oss som plockade på sig foldrar, skrev på protestlistan och köpte några pins. Bland annat två 11-åriga tjejer som hade bestämt sig för att bli vegetarianer.
När dagen kom till sitt slut hade vi talat med 25-30 personer.  Klart besvikna kröp vi sedan in i vårt tält som vi ställt vid skogskanten bredvid en parkering. Förutom Emelie som gick iväg för att leta efter en busshållsplats. Hon hittade den efter att ha gått i 15 minuter ungefär och hon fick dessutom springa sista biten för att hinna med.

En ny dag gryr och med den ett nytt hopp om att det ska bli bättre denna gång. Det blev det inte. De som dagen tidigare gjort oss sällskap på vår kant är borta och vi är helt ensamma. Detta leder också till att ingen av besökarna kommer åt vårt håll. Det var endast en person som kom till oss under lördagen och jag, Nathalie och Nicklas bestämmer oss för att packa ihop tidigt.

Ibland blir det inte så bra som man tänkt sig, men vi gjorde vårt bästa och är ändå lite plus. Vilket faktiskt är bättre än noll.

Text och foto: Madeleine Johansson