28 augusti: Vi tar Tylösand nästa gång
Jag småjoggar ned mot spårvagnshållplatsen. Det ser ut som att jag kommer att bli lite försenad. Och jag, sju minuter senare än avtalat möter Liv och Hilda-Maria utanför kontoret på Järntorget. Några kartonger med nytt material lastas in, sedan är det dags att styra söderut på E6:an. Halmstad är dagens mål.
Först lämnar vi Hilda-Maria vid hennes skola och det blir med ens tydligt att sommarens äventyr lider mot sitt slut. Terminen har startat och våra superduktiga turnécoacher Kristofer och Hilda-Maria har återvänt till skolbänken igen. Liv sitter bredvid mig och bläddrar i turnépärmen. Där finns alla dagsrapporter. Jodå, varje dag under sommaren har dokumenterats. Sida upp och sida ned med siffror, kommentarer och idéer. Den här pärmen blir perfekt att ta fram i höst när det är kallt och mörkt utomhus. Se till att få sig en dos sommarpepp!
"Det var faktiskt ovanligt många sura människor i Halmstad sist jag var här." Liv minns sitt senaste besök i Halmstad för Djurens Rätts räkning. Det var hösten 2005. "Hoppas att det berodde på det dåliga vädret och att det inte är något som är konstant."
Vi har precis fått korn på torget där vi ska stå. Vi kör förbi en skylt som meddelar att motortrafik inte är tillåten här just nu. Well, we are on a mission. Jag blir inte klok på torg som dessa. De finns i alla mellanstora svenska städer. De är dimensionerade för att hela regementen ska kunna marschera fram och tillbaka, fram och tillbaka. Detta gör att det finns massor av plats alla andra dagar på året och att marknadsförsäljarna kan sätta upp sina tält lite var som helst. Ok, det finns säkert ett system, men vi lyckas inte förstå det. Men det behövs inte heller. Åke som vi har snackat med om torgplatsen har semester, så hans ställföreträdare på plats visar oss en plats mitt i det som vi hade uppfattat som genomfartsleden. Bästa platsen visade det sig!
En journalist och en fotograf från Hallandsposten kollar in när vi sätter upp vår rekvisita. Efter några rader i anteckningsboken och några bilder på kamerans minneskort var de nöjda och vi var klara att sätta igång med allt det andra, det vanliga djurrättsarbetet. Att prata med människor. Och det skulle visa sig att Livs farhågor skulle komma på skam. Halmstaditerna visade sig vara mycket trevliga - och mycket intresserade av Djurens Rätt. Och då inte minst av att bli medlemmar i Djurens Rätt!
Många samtal blir det. Några längre, några kortare. Det handlar om godsjakt, djurskyddet i Kina, veganism, fuskpäls eller huruvida djur faktiskt har känslor. Det sistnämnda samtalet är så oerhört talande för hela vårt samhälles förhållningssätt gentemot de andra djuren. Från munnen kommer argument som talar för att det är okej att döda djur ("de känner inte på samma sätt som vi" eller "vi är högst upp i näringskedjan"), men i ögonen skymtar en tveksamhet inför hur hållbara de egna påståendena är. Kan det faktiskt vara så att det är mer rätt att inte döda djur, än tvärtom? Den känslan kan göra att marken gungar under en. Saker som ses som centrala i ens liv ifrågasätts. Lördagskebaben. Jägarexamen. Och det kan leda till irritation.
Den stereotypa bilden av det här samtalet är att rösterna höjs och att diskussionsparterna blir aggressiva. Att köttätaren skriker "kött e gött" och vildsint gnager på en korv med sina rovdjurständer och att veganen kastar rödfärg och famlar efter tändstickorna. Nja, nu går det inte riktigt till så här i verkligheten. Diskussionerna brukar faktiskt vara rätt så stillsamma och det allvarligaste som händer är att det temporärt dyker upp ett par extra rynkor i pannan på den som lyssnar för stunden. Oftast avslutas samtalet med att besökaren skriver på vår vädjandelista (det kan du själv göra här) och att hon/han tar med sig av vårt informationsmaterial. Inte sällan följer det här häftet med hem. Multiplicera detta med ett par tusen så får ni Djurens Rätts sommarturné. :-)
Så nu vet ni det. Halmstad, vi kommer tillbaka, var så säkra. Nästa sommar kanske vi åker ut till Tylösand också. Om vädret är bra och sanden är varm. Vi kanske ses där då? Om inte förr. På en skola, en gata eller ett torg nära dig!
På plats för djuren i Halmstad,
Benny Andersson
Kampanjchef
Djurens Rätt
[email protected]
Först lämnar vi Hilda-Maria vid hennes skola och det blir med ens tydligt att sommarens äventyr lider mot sitt slut. Terminen har startat och våra superduktiga turnécoacher Kristofer och Hilda-Maria har återvänt till skolbänken igen. Liv sitter bredvid mig och bläddrar i turnépärmen. Där finns alla dagsrapporter. Jodå, varje dag under sommaren har dokumenterats. Sida upp och sida ned med siffror, kommentarer och idéer. Den här pärmen blir perfekt att ta fram i höst när det är kallt och mörkt utomhus. Se till att få sig en dos sommarpepp!
"Det var faktiskt ovanligt många sura människor i Halmstad sist jag var här." Liv minns sitt senaste besök i Halmstad för Djurens Rätts räkning. Det var hösten 2005. "Hoppas att det berodde på det dåliga vädret och att det inte är något som är konstant."
Vi har precis fått korn på torget där vi ska stå. Vi kör förbi en skylt som meddelar att motortrafik inte är tillåten här just nu. Well, we are on a mission. Jag blir inte klok på torg som dessa. De finns i alla mellanstora svenska städer. De är dimensionerade för att hela regementen ska kunna marschera fram och tillbaka, fram och tillbaka. Detta gör att det finns massor av plats alla andra dagar på året och att marknadsförsäljarna kan sätta upp sina tält lite var som helst. Ok, det finns säkert ett system, men vi lyckas inte förstå det. Men det behövs inte heller. Åke som vi har snackat med om torgplatsen har semester, så hans ställföreträdare på plats visar oss en plats mitt i det som vi hade uppfattat som genomfartsleden. Bästa platsen visade det sig!
En journalist och en fotograf från Hallandsposten kollar in när vi sätter upp vår rekvisita. Efter några rader i anteckningsboken och några bilder på kamerans minneskort var de nöjda och vi var klara att sätta igång med allt det andra, det vanliga djurrättsarbetet. Att prata med människor. Och det skulle visa sig att Livs farhågor skulle komma på skam. Halmstaditerna visade sig vara mycket trevliga - och mycket intresserade av Djurens Rätt. Och då inte minst av att bli medlemmar i Djurens Rätt!
Många samtal blir det. Några längre, några kortare. Det handlar om godsjakt, djurskyddet i Kina, veganism, fuskpäls eller huruvida djur faktiskt har känslor. Det sistnämnda samtalet är så oerhört talande för hela vårt samhälles förhållningssätt gentemot de andra djuren. Från munnen kommer argument som talar för att det är okej att döda djur ("de känner inte på samma sätt som vi" eller "vi är högst upp i näringskedjan"), men i ögonen skymtar en tveksamhet inför hur hållbara de egna påståendena är. Kan det faktiskt vara så att det är mer rätt att inte döda djur, än tvärtom? Den känslan kan göra att marken gungar under en. Saker som ses som centrala i ens liv ifrågasätts. Lördagskebaben. Jägarexamen. Och det kan leda till irritation.
Den stereotypa bilden av det här samtalet är att rösterna höjs och att diskussionsparterna blir aggressiva. Att köttätaren skriker "kött e gött" och vildsint gnager på en korv med sina rovdjurständer och att veganen kastar rödfärg och famlar efter tändstickorna. Nja, nu går det inte riktigt till så här i verkligheten. Diskussionerna brukar faktiskt vara rätt så stillsamma och det allvarligaste som händer är att det temporärt dyker upp ett par extra rynkor i pannan på den som lyssnar för stunden. Oftast avslutas samtalet med att besökaren skriver på vår vädjandelista (det kan du själv göra här) och att hon/han tar med sig av vårt informationsmaterial. Inte sällan följer det här häftet med hem. Multiplicera detta med ett par tusen så får ni Djurens Rätts sommarturné. :-)
Så nu vet ni det. Halmstad, vi kommer tillbaka, var så säkra. Nästa sommar kanske vi åker ut till Tylösand också. Om vädret är bra och sanden är varm. Vi kanske ses där då? Om inte förr. På en skola, en gata eller ett torg nära dig!
På plats för djuren i Halmstad,
Benny Andersson
Kampanjchef
Djurens Rätt
[email protected]
Kommentarer
Trackback
