När min väckarklocka ringde 08:30 ville inte mina armar hjälpa mig att stänga av den. De behövde tydligen sova längre än vad turnén tillät. Jag insåg varför jag tillbringar majoriteten av mina nätter i en säng i en stad och inte som naturromantiker i ett tält. Efter en kortare frukost och för min del en extra dos c-vitamin, för att psykologiskt flytta fram en gryende förkylning, gav vi oss iväg till vårt festivaltält.

Transporten från campingen till Djurens Rätt-tältet går smidigare för varje dag, dels för att vi blivit mer samspelta i teamet, men även för att packningen blivit lättare. En av alla fördelar med att nå ut med mycket information är att man har mindre kvar att bära.

Vi hade redan kvällen innan diskuterat igenom hur vi skulle gå tillväga för att toppa de utmärkta resultat vi hade uppnått de två andra dagarna. Vi skulle fånga upp djurrättsintresserade som strosade runt lite längre bort på området med våra protestlistor och snabbt slussa dem vidare till tältet. Dagen flöt på smidigt. Flera av oss deltog i givande och spännande diskussioner. Vi fick även möjlighet att samtala med flera personer som var medlemmar och även aktiva i våra lokalorganisationer. Alltid lika kul att bli påmind om den bredd och det engagemang som finns inom Djurens Rätt.


Är det inte E-type längst till vänster? Kristofer försöker övertyga honom genom att se alldeles lagom beach ut i sina flipflop-tofflor. Stina, i rutig skjorta, kör med de klassiska Converse-pjucken. Sjukt mycket vegan-poäng där.

Mest kommer jag att minnas samtalen med de besökare som kom fram till oss med en negativ inställning till Djurens Rätt och djurrätt, men som gick därifrån med flygblad och tidningar - och även vid något tillfälle med en av våra nya t-shirts efter att ha blivit Djurfadder! Jag kommer även minnas alla lyckönskningar från nyblivna medlemmar och kommentarer som "Ni är bäst!" och "Tack för att ni finns!". Det värmde särskilt när SMHI-profetiorna om regn besannades.

Sista timmarna av djurrättande på Hultsfred fick bedrivas i lättare duggregn, fast med facit i hand hade vi tur. Senare på kvällen öppnade sig himlavalvet ordentligt. Under spelningen med Pet Shop Boys fick jag kisa för att mina ögon inte skulle drunkna i vatten och nu sitter man hemma igen med ett par lungor som ständigt gör sig påminda genom host och rossel.


Djurens Rätts t-shirtfabrik. Ergonomiskt som fan.

Trots den blöta avslutningen så är jag lycklig och stolt över det arbete för djuren som jag fick vara en del av under Hultsfred. Alla underbara människor i teamet som ägnade en eftermiddag och kväll åt att vika hundratals t-shirts, morgnar och kvällar åt att bära material, dagar åt att samtala och sprida information till tusentals människor - alltid med en postiv attityd. Jag vill tacka alla besökare som gjorde dessa dagar till en fröjd och jag hoppas att alla som har möjlighet att sluta upp eller besöka oss under sommarturnén gör detta. Själv blir det några veckors civilt arbete innan Arvikafestivalen. Det kryper redan i folderhanden.

Mattias Luks
Turnéfan och ordförande i Djurens Rätt Göteborg