Hej! Idag bloggar jag, Hanna Fruberg, om våra framsteg här på Fallens dagar!

Den andra dagen i Trollhättan, min fina hemstad, bjöd inte helt oanat på en hel del regn. Skurarna, mer eller mindre kraftiga, avlöste varandra på löpande band, men trots det så var det full fart och mycket folk ute och knallade runt bland marknadsstånd, mini-karuseller och organisationstält, liksom vårt eget. Vissa knallare tycktes dock ha lite svårt att anpassa sig till vattenmängden som släpptes på dem. På min väg från toaletterna i Folkets Hus fick jag bevittna en hel del stressade försäljare som förhoppningsvis oavsiktligt tömde sina presseningstak på vatten, rakt på sina kunder! Jag förväntade mig först arga meningsutbyten mellan kund och knallare, men gick sedan vidare tyst fnittrande när jag hörde den förvirring som uppstod över vad som precis egentligen hände.

Trots det inte minst sagt påfrestande vädret så var vi ett glatt och positivt team i vårt fina tält på föreningsgatan. Förutom gårdagens styrka bestående av Anna, Kristoffer, Marie och mig själv fick vi nu sällskap av självaste ordförande i Trollhättans lokalförening, Gunnel och lite senare på dagen kom även vår alltid lika entusiastiske Victor. Många fina receptfoldrar delades ut från hans händer, men hans ihärdiga arbete blev tyvärr inte helt uppskattat av riktigt alla. Vår granne tvärs över gatan, Aloe Vera-försäljaren, tyckte att Victor var lite för tilldragande för vissa potentiella kunder. Men efter att vi hade klarat upp ett och annat missförstånd så visade det sig att han var ett stort fan av vad Djurens Rätt kämpade för, förvisso så stod han fast vid att han aldrig skulle kunna sluta äta kött, men var öppen och ödmjuk inför den information som Anna delade med sig av.


Gunnel, stabil ordförande i Trollhättan-Vänersborgavdelningen, samlar massor med namn trots regnet.


Victor, här i rävkläder, är superpoppis hos barnen. Kanske lite för poppis..?

Våra alltid lika glada grannar IOGT-NTO bjöd även idag på sig själva och stod ofta utanför sitt tält och dansade medan de erbjöd förbipasserande det alkoholfria vinet med jordgubbsmak. För min del var det väldigt härligt att ha någon att stå att sucka lite med efter att ha sagt "Sommarrecept från Djurens Rätt!?!?!" för den 500e gången med lite för pipig röst.

Dagen bjöd även på en hel del överraskningar, bra som dåliga. Det var roligt att prata med de många väldigt unga (<16) som kom fram och pratade och var positiva och ivriga med att skriva på namnlistor och tyckte att det vi gör verkar intressant. Förhoppningsvis går de sedan hem och övertygar sin föräldrar med sina receptfolders, eller varför inte prövar på att lagar lite av maten själva för att bjuda dem på!

Det var också lite chockande och en aning obehagligt att komma i direkt kontakt med de djurförtryckare som vi ofta redovisar i våra häften. Människor som tittar skeptiskt på våra affischer och namnlistor för att sedan slänga ur sig något i stil med "Det där kan jag ju inte stödja, mitt jobb är ju att köra djur för länge!". Människor som man inte tänker sig att de ser ut som de gör och vandrar bland oss, utan som på något sätt blivit avskärmade från alla andra empatikännande människor för att kunna trycka undan sitt eget förnuft och samvete.

När jag ser tillbaka på dagens arbete såhär efter en god middag och med ett par torra strumpor på fötterna så känner jag mig riktigt nöjd och stolt. Jag lyckades själv värva två nya Djurfaddrar och vi lyckades få ihop massor med fulla namnlistor och ännu en låda med utdelade recept och förhoppningsvis har vi också ge många en tankeställare, så att även de väljer att ställa sig på djurens sida!

På återseende,

Hanna.